Måndag den 28 augusti 2006 - ångest
Jag har sådan fruktansvärd ångest i dag. Jag har haft det ända sedan jag vaknade. Eftersom planen för dagen var att åka och handla i Strängnäs tog jag mig iväg dit när jag vaknat. Hela vägen dit öste regnet ner och jag kunde inte lyssna på musik eftersom jag bara fick mer ångest då. Just nu skulle jag ge nästan vad som helst för något ångestdämpande, men jag har inget sådant. Magkatarren är värre än vanligt så jag har konstant halsbränna och ont i magen. Jag har försökt tänka och luska ut vad denna ångestklump i magen har sitt ursprung i och kan bara komma fram till att jag är orolig för arbetsdax och arbetsträning. Just nu vill jag inte arbetsträna överhuvudtaget, jag vill bli sjukpensionär. Eller i alla fall tror jag att det är det jag vill. Fast betyder det att jag aldrig kommer kunna jobba mer i hela mitt liv så? Är det så verkligheten ser ut? Ångest.
Jag har drömt om glasögonen och avbetalningen varje natt nu i tre nätter, trots att det ju ordnade sig så att jag kan låna pengar av mamma. Jag blev så irriterad och kränkt av att jag inte kunde få betala dom på avbetalning. Insikten att sjukpenning är lika med noll och intet i inkomst eftersom FK när som helst kan besluta att dra in sjukpenningen av en eller annan orsak. Blir livrädd när jag tänker på det, tänk om FK skulle dra in min sjukpenning? Hur skulle jag klara mig då? KAN dom göra det? Antagligen. Långa djupa andetag.
Jag försöker tänka framåt och se drömmen och planen om att bygga ett hus i Björsund, hur ska det gå till när min "inkomst" inte räknas. Kan inte tänka mig att H även med en fast tjänst skulle kunna få låna tillräckligt mycket för att vi skulle kunna bygga ett hus.
KAN jag jobba? Det har jag också funderat väldigt mycket på. Att jag VILL jobba vet jag ju det är det inget tvivel om, men egentligen är det inte så troligt att det skulle fungera att jobba eftersom min ork är så begränsad. Jag blir helst slut bara av en promenad i skogen med Kajsa. Eller som i dag av att åka in till Strängnäs och handla. Jag kan inte riktigt se hur det skulle fungera att jobba samtidigt som jag inte vill ge upp den drömmen. Usch, jag kan knappt skriva för jag har sådan ångest, jag behöver desperat en Xanor. Jag försöker verkligen sortera tankarna och få ner vad det är som gör så ont och som bekymrar mig, men jag kan inte få det till något annat än det ovan. Arbetsträning kontra sjukpension.
Jag vill ha en till hund. Jag vill ha ett åretrunthus i Björsund. Jag vill ha ett liv. Jag vill kunna jobba.
Nej, jag orkar inte älta. Jag måste försöka rensa hjärnan, Kajsa får följa med ut i regnrusket och gå i skogen med mig. Jag är dödstrött, men motion ska ju dämpa ångest. Det kan hur som helst inte bli värre vad jag än gör just nu. Har lust att skrika rakt ut av frustration.
H ringde och det var underbart att höra hans röst... han ger mig så mycket styrka och självförtroende. Han accepterar och älskar mig för den jag är, tänk vilken tur jag har som har honom att luta mig mot när det känns tungt.
Jag har drömt om glasögonen och avbetalningen varje natt nu i tre nätter, trots att det ju ordnade sig så att jag kan låna pengar av mamma. Jag blev så irriterad och kränkt av att jag inte kunde få betala dom på avbetalning. Insikten att sjukpenning är lika med noll och intet i inkomst eftersom FK när som helst kan besluta att dra in sjukpenningen av en eller annan orsak. Blir livrädd när jag tänker på det, tänk om FK skulle dra in min sjukpenning? Hur skulle jag klara mig då? KAN dom göra det? Antagligen. Långa djupa andetag.
Jag försöker tänka framåt och se drömmen och planen om att bygga ett hus i Björsund, hur ska det gå till när min "inkomst" inte räknas. Kan inte tänka mig att H även med en fast tjänst skulle kunna få låna tillräckligt mycket för att vi skulle kunna bygga ett hus.
KAN jag jobba? Det har jag också funderat väldigt mycket på. Att jag VILL jobba vet jag ju det är det inget tvivel om, men egentligen är det inte så troligt att det skulle fungera att jobba eftersom min ork är så begränsad. Jag blir helst slut bara av en promenad i skogen med Kajsa. Eller som i dag av att åka in till Strängnäs och handla. Jag kan inte riktigt se hur det skulle fungera att jobba samtidigt som jag inte vill ge upp den drömmen. Usch, jag kan knappt skriva för jag har sådan ångest, jag behöver desperat en Xanor. Jag försöker verkligen sortera tankarna och få ner vad det är som gör så ont och som bekymrar mig, men jag kan inte få det till något annat än det ovan. Arbetsträning kontra sjukpension.
Jag vill ha en till hund. Jag vill ha ett åretrunthus i Björsund. Jag vill ha ett liv. Jag vill kunna jobba.
Nej, jag orkar inte älta. Jag måste försöka rensa hjärnan, Kajsa får följa med ut i regnrusket och gå i skogen med mig. Jag är dödstrött, men motion ska ju dämpa ångest. Det kan hur som helst inte bli värre vad jag än gör just nu. Har lust att skrika rakt ut av frustration.
H ringde och det var underbart att höra hans röst... han ger mig så mycket styrka och självförtroende. Han accepterar och älskar mig för den jag är, tänk vilken tur jag har som har honom att luta mig mot när det känns tungt.
Kommentarer
Trackback
