torsdag 24 augusti 2006 - Irriterad
Jag har inte haft en bra dag i dag. Lite bättre blev det när jag äntligen kom fram till Björsund, där jag är nu, här kan jag försöka samla tankarna.
H:s födelsedag var trevlig, han fick en mobiltelefon av mig, inte en av de dyrare, utan en som har alla basfunktioner och såg okej ut. H tyckte om den och den verkar fungera bra. ;-)
H:s föräldrar kom under tisdagen. Eftersom H fick glasögon i present av sina föräldrar så åkte vi ner till stan och var till en optiker och valde ut bågar. Jag har funderat sista veckan och kommit fram till att det var dags för mig också att byta glasögon, dom jag har nu är lågprisglasögon köpta på nätet som varken är särskilt snygga eller bra. Så jag kollade också på bågar och frågade om det var möjligt att köpa glasögonen på avbetalning eftersom vi inte har råd med flera tusen på en gång. Det var inga problem med avbetalning, det ingick i "servicen", så jag beställde en optikertid. Vi hittade fina bågar åt H, butiken har ett erbjudande där man får tre par glasögon till priset av ett par, förutom sitt första val även ett par som man kan ha i reserv och ett par slipade solglasögon. H passar i nästan alla glasögonbågar, det är inte många som ser bättre ut med glasögon än utan, men H gör det, han passar så bra i glasögon. Så han hittade rätt snart snygga bågar.
Efter optikerbesöket så åkte vi ut till Björsund för att H:s mamma och pappa skulle se hur mycket vi har hunnit göra här ute. De var nyfikna på hur tillbyggnaden har blivit. Vi tog en fika och var ner till bryggan så Kajsa fick simma efter sin boll och bada en stund. Kajsa älskar verkligen att bada i mälaren, att simma är nog det roligaste hon vet.
På kvällen bjöd H:s föräldrar ut oss på restaurang. Vi var på en nyöppnad grekisk restaurang som ligger nere på stan. Det var suveränt god mat. Vi drack 2 flaskor rödvin till maten och satt och pratade och hade det väldigt trevligt.
Väl hemma fick jag enorm halsbränna och mådde illa hela natten och hade svårt att sova för jag mådde illa. Jag har haft magkatarrsbesvär i evigheter. Har köpt en del svindyra receptfria magtabletter på apoteket, samt fått utskrivet några på recept, men det hjälper inte särskilt bra. Sista månaden har det bara blivit värre. Jag har ansträngt mig för att äta lite och ofta och utesluta kaffe osv. Nu under restaurangbesöket var det förstås rödvinet som magen protesterade emot, men det ska vara rödvin till god mat på restaurang tycker jag.
Det hela är mycket irriterande, på ett sätt hjälper det mig att banta eftersom jag mår lätt illa hela tiden och får mer besvär när jag äter, samtidigt kan jag inte låta bli att äta, så i längden står jag inte ut. Ringde vårdcentralen i dag och bad om förnyat recept på magmedicin och fick en läkartid om en månad då jag ska kolla upp varför magen är så knäpp. Just nu är magen, halsbrännan och illamåendet bara ännu en anledning till irritation och dåligt humör.
Middagen var i alla fall trevlig och den goda maten (och det goda vinet) var kanske värd en sömnlös natt.
Igår tvättade jag all vår smutstvätt i tvättstugan, det var väldigt mycket tvätt så det höll mig sysselsatt. Lagade magvänlig mat bestående av fisk och potatis och födelsedagsfikade med mina föräldrar som kom för att gratta H.
Pappa påpekade ännu en gång hur tjock jag är och jag blir lika arg (och ledsen) varje gång. Visst känns det bra att svara att jag bantar, eftersom det i alla fall innebär att jag gör någonting åt det, men inte gör det mig så särskilt mycket gladare precis. Blir nog mest arg på mig själv eftersom jag tar åt mig av hans pikar, jag borde lyssna på människor som bryr sig om mig istället. SÅ tjock är jag inte att jag tänker gå runt och "skämmas" över mig själv ständigt och jämt.
I tisdagsmorse var jag på mitt första terapisamtal efter sommaruppehållet. Det kändes väldigt knepigt. Jag visste inte vad jag skulle prata om och kände mig bara fånig där jag satt och babblade strunt om sommaren. Väl hemma funderar jag på varför jag inte tar mig samman och tar upp saker som jag faktiskt behöver ha hjälp med. Som att mitt humör svänger hit och dit och att jag känner mig enormt stressad samtidigt som jag tycker att jag mår bättre än på länge. Jag ska ge mig själv i läxa denna vecka och helg på landet att jag skriver ner saker jag vill ta upp på ett papper, för när jag kommer dit nästa gång kommer säkert allt det jag har funderat på ha försvunnit ur mitt minne och så sitter jag där i min fåtölj och svamlar om ingenting.
Så till dagens irritationer. Optiker och Arbetsdax. Började dagen med enorm halsbränna... börjar som sagt känna igen detta nu. Kollade visakort kontot för att se om jag hade råd att köpa något för att lindra magkatarren och upptäckte att H fört över pengar till mig just för detta ändamål. Underbart! Så jag gick ner på stan och köpte Inside brus och löste upp en tablett genast inne på apoteket klunkade i mig och halsbrännan liksom bleknade bort. Bra!
Hos optikern valde jag bågar i en evighet. H kom dit på sin lunchrast och hjälpte mig att välja. Tyvärr är jag inget bra på detta med att ha smakråd, för när det kommer till kritan så följer jag inte råden utan går efter vad JAG tycker om och anser passa. Sedan får H bekräfta att jag ser okej ut och kan gå ut bland folk utan att skämmas, vilket H naturligtvis gör som den omtänksamme make han är. ;-) Tre bågar blev det, alla i svart plast i olika variationer. Synundersökningen visade att jag har brytningsfel på synen och att det kan vara därför jag har haft så mycket huvudvärk, så jag hoppas att nya glasögonen kommer hjälpa lite. När synundersökningen väl var klar så fyllde jag i papper och skulle fixa avbetalningsplanen. Hm. Då visade det sig att jag inte blev godkänd för "kredit" eftersom jag har sjukpenning och ingen anställning i botten. Hade jag varit arbetslös och fått a-kassa hade jag blivit godkänd och likaså om jag haft sjukpension. Men sjukpenning "räknas" inte och kan inte godkännas. Vad bra att jag fick reda på det EFTER att allt var färdigt och beställt! Jag blev så förbannad! Jag hade haft lättare att ta det om det varit så att man var tvungen att ha en anställning, men om det går att få godkänt om man har a-kassa eller sjukpension så förstår jag ingenting. Jag visste inte om jag skulle avbeställa glasögonen eller vad? Gick konfunderad ut från optikern och vidare till mitt studiebesök på Arbetsdax.
Arbetsdax gjorde mig inte på bättre humör. Arbetsdax tycker inte att fibromyalgi är en psykisk diagnos och tycker inte att dom har kompetens nog att hjälpa mig. Dom prioriterar psykiskt sjuka. Jag fick inte ställa mig på någon kölista till deras verksamhet utan måste först ha ett möta med min handläggare på FK för att se om det finns någon annan "åtgärd" som passar mig bättre. Jag blev så besviken, jag trodde att det var bestämt att jag skulle börja på arbetsdax. Jag vet att de riktar sig till psykiskt sjuka, men jag tycker att deras metod att få folk tillbaka i arbete verkar passa mig. Jag tycker inte heller att Fibromyalgi är en psykisk sjukdom (det är det helt enkelt inte, fibro är fysiskt.) men om målet är att jag ska tillbaka i arbete kan väl inte diagnosen spela så stor roll?
Just nu känner jag mest för att ge upp. FK får sjukpensionera mig, då kommer jag i alla fall kunna köpa saker på avbetalning istället för att leva i detta ingenmansland där jag varken räknas som sjuk, arbetslös eller arbetsför.
Jag har så länge tjatat om på varje möte med FK att jag vill arbetsträna, att jag vill försöka komma ut på arbetsmarknaden i någon form, men att jag måste få ta det i min egen takt, men det verkar som jag bara kör huvudet i väggen hela tiden. Stelbentare verksamhet än försäkringskassan existerar inte. Just nu vill jag ha sjukpension, jag orkar inte med det här strulet och att det inte händer någonting, möten och möten och möten. Fy vad trött jag är på det.
Optiker, arbetsdax och FK, nej, verkligen ingen bra dag.
Väl hemma efter att ha mailat min syster med ett långt argt mail om ovan nämnda möten så ringde jag mamma för att avreagera mig ännu lite mer. Mamma löste problemet med glasögon åt mig, hon betalar glasögonen och så betalar jag av skulden till henne med 200 kronor per månad. Tycker inte om att ha skulder till mamma och pappa. Jag hade mycket hellre haft en skuld till optikerbutiken. Det svider att inte kunna klara min egen ekonomi ordentligt på egen hand, ännu mer svider de dåliga kreditregler som gör att jag hamnar mellan stolarna.
Klockan närmar sig sängdags och det ska bli skönt att sova här ute på landet i natt. Ska ta en lång sovmorgon imorgon.
H:s födelsedag var trevlig, han fick en mobiltelefon av mig, inte en av de dyrare, utan en som har alla basfunktioner och såg okej ut. H tyckte om den och den verkar fungera bra. ;-)
H:s föräldrar kom under tisdagen. Eftersom H fick glasögon i present av sina föräldrar så åkte vi ner till stan och var till en optiker och valde ut bågar. Jag har funderat sista veckan och kommit fram till att det var dags för mig också att byta glasögon, dom jag har nu är lågprisglasögon köpta på nätet som varken är särskilt snygga eller bra. Så jag kollade också på bågar och frågade om det var möjligt att köpa glasögonen på avbetalning eftersom vi inte har råd med flera tusen på en gång. Det var inga problem med avbetalning, det ingick i "servicen", så jag beställde en optikertid. Vi hittade fina bågar åt H, butiken har ett erbjudande där man får tre par glasögon till priset av ett par, förutom sitt första val även ett par som man kan ha i reserv och ett par slipade solglasögon. H passar i nästan alla glasögonbågar, det är inte många som ser bättre ut med glasögon än utan, men H gör det, han passar så bra i glasögon. Så han hittade rätt snart snygga bågar.
Efter optikerbesöket så åkte vi ut till Björsund för att H:s mamma och pappa skulle se hur mycket vi har hunnit göra här ute. De var nyfikna på hur tillbyggnaden har blivit. Vi tog en fika och var ner till bryggan så Kajsa fick simma efter sin boll och bada en stund. Kajsa älskar verkligen att bada i mälaren, att simma är nog det roligaste hon vet.
På kvällen bjöd H:s föräldrar ut oss på restaurang. Vi var på en nyöppnad grekisk restaurang som ligger nere på stan. Det var suveränt god mat. Vi drack 2 flaskor rödvin till maten och satt och pratade och hade det väldigt trevligt.
Väl hemma fick jag enorm halsbränna och mådde illa hela natten och hade svårt att sova för jag mådde illa. Jag har haft magkatarrsbesvär i evigheter. Har köpt en del svindyra receptfria magtabletter på apoteket, samt fått utskrivet några på recept, men det hjälper inte särskilt bra. Sista månaden har det bara blivit värre. Jag har ansträngt mig för att äta lite och ofta och utesluta kaffe osv. Nu under restaurangbesöket var det förstås rödvinet som magen protesterade emot, men det ska vara rödvin till god mat på restaurang tycker jag.
Det hela är mycket irriterande, på ett sätt hjälper det mig att banta eftersom jag mår lätt illa hela tiden och får mer besvär när jag äter, samtidigt kan jag inte låta bli att äta, så i längden står jag inte ut. Ringde vårdcentralen i dag och bad om förnyat recept på magmedicin och fick en läkartid om en månad då jag ska kolla upp varför magen är så knäpp. Just nu är magen, halsbrännan och illamåendet bara ännu en anledning till irritation och dåligt humör.
Middagen var i alla fall trevlig och den goda maten (och det goda vinet) var kanske värd en sömnlös natt.
Igår tvättade jag all vår smutstvätt i tvättstugan, det var väldigt mycket tvätt så det höll mig sysselsatt. Lagade magvänlig mat bestående av fisk och potatis och födelsedagsfikade med mina föräldrar som kom för att gratta H.
Pappa påpekade ännu en gång hur tjock jag är och jag blir lika arg (och ledsen) varje gång. Visst känns det bra att svara att jag bantar, eftersom det i alla fall innebär att jag gör någonting åt det, men inte gör det mig så särskilt mycket gladare precis. Blir nog mest arg på mig själv eftersom jag tar åt mig av hans pikar, jag borde lyssna på människor som bryr sig om mig istället. SÅ tjock är jag inte att jag tänker gå runt och "skämmas" över mig själv ständigt och jämt.
I tisdagsmorse var jag på mitt första terapisamtal efter sommaruppehållet. Det kändes väldigt knepigt. Jag visste inte vad jag skulle prata om och kände mig bara fånig där jag satt och babblade strunt om sommaren. Väl hemma funderar jag på varför jag inte tar mig samman och tar upp saker som jag faktiskt behöver ha hjälp med. Som att mitt humör svänger hit och dit och att jag känner mig enormt stressad samtidigt som jag tycker att jag mår bättre än på länge. Jag ska ge mig själv i läxa denna vecka och helg på landet att jag skriver ner saker jag vill ta upp på ett papper, för när jag kommer dit nästa gång kommer säkert allt det jag har funderat på ha försvunnit ur mitt minne och så sitter jag där i min fåtölj och svamlar om ingenting.
Så till dagens irritationer. Optiker och Arbetsdax. Började dagen med enorm halsbränna... börjar som sagt känna igen detta nu. Kollade visakort kontot för att se om jag hade råd att köpa något för att lindra magkatarren och upptäckte att H fört över pengar till mig just för detta ändamål. Underbart! Så jag gick ner på stan och köpte Inside brus och löste upp en tablett genast inne på apoteket klunkade i mig och halsbrännan liksom bleknade bort. Bra!
Hos optikern valde jag bågar i en evighet. H kom dit på sin lunchrast och hjälpte mig att välja. Tyvärr är jag inget bra på detta med att ha smakråd, för när det kommer till kritan så följer jag inte råden utan går efter vad JAG tycker om och anser passa. Sedan får H bekräfta att jag ser okej ut och kan gå ut bland folk utan att skämmas, vilket H naturligtvis gör som den omtänksamme make han är. ;-) Tre bågar blev det, alla i svart plast i olika variationer. Synundersökningen visade att jag har brytningsfel på synen och att det kan vara därför jag har haft så mycket huvudvärk, så jag hoppas att nya glasögonen kommer hjälpa lite. När synundersökningen väl var klar så fyllde jag i papper och skulle fixa avbetalningsplanen. Hm. Då visade det sig att jag inte blev godkänd för "kredit" eftersom jag har sjukpenning och ingen anställning i botten. Hade jag varit arbetslös och fått a-kassa hade jag blivit godkänd och likaså om jag haft sjukpension. Men sjukpenning "räknas" inte och kan inte godkännas. Vad bra att jag fick reda på det EFTER att allt var färdigt och beställt! Jag blev så förbannad! Jag hade haft lättare att ta det om det varit så att man var tvungen att ha en anställning, men om det går att få godkänt om man har a-kassa eller sjukpension så förstår jag ingenting. Jag visste inte om jag skulle avbeställa glasögonen eller vad? Gick konfunderad ut från optikern och vidare till mitt studiebesök på Arbetsdax.
Arbetsdax gjorde mig inte på bättre humör. Arbetsdax tycker inte att fibromyalgi är en psykisk diagnos och tycker inte att dom har kompetens nog att hjälpa mig. Dom prioriterar psykiskt sjuka. Jag fick inte ställa mig på någon kölista till deras verksamhet utan måste först ha ett möta med min handläggare på FK för att se om det finns någon annan "åtgärd" som passar mig bättre. Jag blev så besviken, jag trodde att det var bestämt att jag skulle börja på arbetsdax. Jag vet att de riktar sig till psykiskt sjuka, men jag tycker att deras metod att få folk tillbaka i arbete verkar passa mig. Jag tycker inte heller att Fibromyalgi är en psykisk sjukdom (det är det helt enkelt inte, fibro är fysiskt.) men om målet är att jag ska tillbaka i arbete kan väl inte diagnosen spela så stor roll?
Just nu känner jag mest för att ge upp. FK får sjukpensionera mig, då kommer jag i alla fall kunna köpa saker på avbetalning istället för att leva i detta ingenmansland där jag varken räknas som sjuk, arbetslös eller arbetsför.
Jag har så länge tjatat om på varje möte med FK att jag vill arbetsträna, att jag vill försöka komma ut på arbetsmarknaden i någon form, men att jag måste få ta det i min egen takt, men det verkar som jag bara kör huvudet i väggen hela tiden. Stelbentare verksamhet än försäkringskassan existerar inte. Just nu vill jag ha sjukpension, jag orkar inte med det här strulet och att det inte händer någonting, möten och möten och möten. Fy vad trött jag är på det.
Optiker, arbetsdax och FK, nej, verkligen ingen bra dag.
Väl hemma efter att ha mailat min syster med ett långt argt mail om ovan nämnda möten så ringde jag mamma för att avreagera mig ännu lite mer. Mamma löste problemet med glasögon åt mig, hon betalar glasögonen och så betalar jag av skulden till henne med 200 kronor per månad. Tycker inte om att ha skulder till mamma och pappa. Jag hade mycket hellre haft en skuld till optikerbutiken. Det svider att inte kunna klara min egen ekonomi ordentligt på egen hand, ännu mer svider de dåliga kreditregler som gör att jag hamnar mellan stolarna.
Klockan närmar sig sängdags och det ska bli skönt att sova här ute på landet i natt. Ska ta en lång sovmorgon imorgon.
Kommentarer
Trackback
