20 mars 2006 - Måndag är alltid måndag
Hade någon vild förhoppning att vakna pigg och kunna genomföra min dag med dess planer smidigt. Jag ska på mitt första möte med en kongnitiv terapeut i dag klockan ett, efter det tänkte jag mig en vända på stan, ta en kopp kaffe och kolla på folk, och sedan ska jag möta mamma och syster för att boka vår lyxkryssning till Helsingfors. Vaknade inte pigg. Vaknade knappt överhuvudtaget, segade mig upp ur sängen med stor möda och vacklade ut och tog smärtstillande och sedan in i sängen igen för att vänta på att de skulle börja verka. Kajsa som brukar vara morgontrött var i stället pigg och ivrig på att få gå ut, så hon gnällde och gav upp små missnöjda ljud som bara kunde tolkas som "kom igen nu matte, jag vill ut... ligg inte där i sängen, jag vet att du är vaken och jag vill UT." Suck. Fixade inte att duscha det blev bara en raggardusch med ny deodorant under armarna och ett moln parfym. Målade i ögonbrynen också, för de har en förmåga att försvinna helt och får mig att se knepig ut.
Lyckades klä på mig och har nyss varit ut med Kajsa, hade godis i fickan och lockade in henne igen efter uträttade behov. Känns inte så bra, vet att hon behöver mer motion, men vad ska jag göra? Hon ska dessutom vara själv större delen av eftermiddagen så hon skulle behövts tröttats ut, men nu är det som det är. Jag kanske inte blir borta så länge, för jag har en k'änsla av att jag inte kommer vara så lockad av att strosa på stan efter mitt möte. Som det känns i kroppen (och min luddiga hjärna) så kommer jag åka hem och sova i stället. Fast jag hoppas på att piggna till, att värken lättar när jag väl är i gång.
Jag hoppas att min kommande terapi kommer hjälpa mig framåt. Vad jag har förstått så är kognitiv terapi mer konkret än "vanlig" navelskådande terapi, som jag redan försökt. Mer att ge verktyg för att klara av konkreta problem. Jag hoppas på att kunna få hjälp med hur jag ska hantera smärta och trötthet, samt få lite hjälp att tänka positivt. Just nu känns det som jag är väldigt bra på att fokusera på sådant som INTE känns bra, det mesta i livet kretsar kring tråkiga fakta som värk, trötthet, sjukskrivning, Försäkringskassan och läkarnas oförstående osv. En ständig kamp som skapar frustration och ilska, tillslut vanmakt.
Jag vill kunna se positiva saker i det lilla, jag försöker, Kajsa, sommarstugan osv. Men det ÄR svårt att vara positiv, jag hoppas på att det kan ändras.
Nu ringde min syster och vi har flyttat fram mötet på stan, så att vi träffas direkt efter min session. A skulle sluta tidigare på jobbet och ville inte sitta där hela dagen i onödan för att träffa mig och mamma klockan fem, vilket betyder att jag slipper traska runt på stan och försöka fördriva tiden. Bra.
Kryssningen ja. Mamma har bestämt sig för att bjuda A på kryssning och det ska bli så kul att göra någon tillsammans. Det skulle vara ännu bättre om vi kunde lämna mamma hemma, men det ska nog gå bra att ha henne med också. ;-) Vi ska åka på Gourmet-kryssning med vinprovning, 5-rätters middag och lyxfrukost med skumpa. Ser verkligen fram emot all god mat, lyx och flärd, det kan behövas för att fögylla vardagen. Vi ska åka i maj, så då har vi något att se fram emot ett tag.
Jag förstår inte vart tiden tar vägen, tyckte att jag hade gott om tid att sitta här och skriva, men nu ser jag att klockan tickat på och att jag måste börja röra på mig. Jag hoppas att jag inte ska behöva skrapa rutorna på bilen, de rörelserna kommer inte vara snälla mot min nacke. Äsch, nu börjar jag igen, positivt tänkande skulle jag försöka med; klart det inte är frost på rutorna, det är snart vår och var inte särskilt kallt ute!
H kommer säkert hem tidigt i dag och tar med Kajsa på en riktig långpromenad, så slipper jag ha dåligt samvete för henne. Tror förresten att jag kommer vinna på triss också om jag tar mig råd att köpa en lott.
Läkarna kommer snart uppfinna ett magisk piller som gör mig frisk så jag kan börja jobba igen. Tra la la la la. Livet är så bra!
Lyckades klä på mig och har nyss varit ut med Kajsa, hade godis i fickan och lockade in henne igen efter uträttade behov. Känns inte så bra, vet att hon behöver mer motion, men vad ska jag göra? Hon ska dessutom vara själv större delen av eftermiddagen så hon skulle behövts tröttats ut, men nu är det som det är. Jag kanske inte blir borta så länge, för jag har en k'änsla av att jag inte kommer vara så lockad av att strosa på stan efter mitt möte. Som det känns i kroppen (och min luddiga hjärna) så kommer jag åka hem och sova i stället. Fast jag hoppas på att piggna till, att värken lättar när jag väl är i gång.
Jag hoppas att min kommande terapi kommer hjälpa mig framåt. Vad jag har förstått så är kognitiv terapi mer konkret än "vanlig" navelskådande terapi, som jag redan försökt. Mer att ge verktyg för att klara av konkreta problem. Jag hoppas på att kunna få hjälp med hur jag ska hantera smärta och trötthet, samt få lite hjälp att tänka positivt. Just nu känns det som jag är väldigt bra på att fokusera på sådant som INTE känns bra, det mesta i livet kretsar kring tråkiga fakta som värk, trötthet, sjukskrivning, Försäkringskassan och läkarnas oförstående osv. En ständig kamp som skapar frustration och ilska, tillslut vanmakt.
Jag vill kunna se positiva saker i det lilla, jag försöker, Kajsa, sommarstugan osv. Men det ÄR svårt att vara positiv, jag hoppas på att det kan ändras.
Nu ringde min syster och vi har flyttat fram mötet på stan, så att vi träffas direkt efter min session. A skulle sluta tidigare på jobbet och ville inte sitta där hela dagen i onödan för att träffa mig och mamma klockan fem, vilket betyder att jag slipper traska runt på stan och försöka fördriva tiden. Bra.
Kryssningen ja. Mamma har bestämt sig för att bjuda A på kryssning och det ska bli så kul att göra någon tillsammans. Det skulle vara ännu bättre om vi kunde lämna mamma hemma, men det ska nog gå bra att ha henne med också. ;-) Vi ska åka på Gourmet-kryssning med vinprovning, 5-rätters middag och lyxfrukost med skumpa. Ser verkligen fram emot all god mat, lyx och flärd, det kan behövas för att fögylla vardagen. Vi ska åka i maj, så då har vi något att se fram emot ett tag.
Jag förstår inte vart tiden tar vägen, tyckte att jag hade gott om tid att sitta här och skriva, men nu ser jag att klockan tickat på och att jag måste börja röra på mig. Jag hoppas att jag inte ska behöva skrapa rutorna på bilen, de rörelserna kommer inte vara snälla mot min nacke. Äsch, nu börjar jag igen, positivt tänkande skulle jag försöka med; klart det inte är frost på rutorna, det är snart vår och var inte särskilt kallt ute!
H kommer säkert hem tidigt i dag och tar med Kajsa på en riktig långpromenad, så slipper jag ha dåligt samvete för henne. Tror förresten att jag kommer vinna på triss också om jag tar mig råd att köpa en lott.
Läkarna kommer snart uppfinna ett magisk piller som gör mig frisk så jag kan börja jobba igen. Tra la la la la. Livet är så bra!
Kommentarer
Trackback