Torsdag 25 maj 2006 - Vart är sommaren?
Kajsa och jag åkte tillbaka i sommarstugan igår. När jag är hemma i lägenheten längtar jag till Björsund och väl här längtar jag hem. ;-( Märklig känsla. I natt har jag genomlidit ännu en natt med dålig sömn och oroliga tankar. Läkaren ringde som hon skulle i går men var osäker på att hon kunde förlänga min sjukskrivning, hon skulle prata med försäkringskassan och sedan ringa upp mig senare under dagen. Hon ringde vid fem och meddelade att hon inte kan sjukskriva mig innan hon har träffat mig och hon hade ingen ledig tid förrän i slutet på juni. Min sjukskrivning går ut i dag och det känns inte alls bra att inte veta hur det ska bli framöver. Tänk om hon inte vill/kan sjukskriva mig? Hur ska jag klara mig utan sjukpenning? Rättare sagt; jag klarar mig inte utan sjukpenning då går vi i total konkurs. Det är kärvt redan som det är, utan sjukpenning, nej jag orkar inte ens tänka på det.
Även om hon sjukskriver mig igen när vi träffas i slutet av juni så kommer det bli ett glapp på en månad i sjukpenningen och även om läkaren kan sjukskriva mig retroaktivt så kommer jag inte kunna lämna in det sjukintyget till FK förrän jag har det i handen i slutet av juni och då kommer jag inte få ersättning för dagarna i juni förrän i augusti. Det kommer bli ett glapp som jag inte tror att H och jag fixar ekonomiskt. Så tankarna har snurrat och snurrat hela natten. Ska jag försöka låna pengar av mamma? samtidigt vill jag inte göra det eftersom jag inte vet NÄR jag kommer att få pengar, samt att jag inte ens vet OM jag verkligen får förlängd sjukskrivning. Jag litar inte alls på vårdcentralen jag tillhör. Jag får aldrig träffa samma läkare två gånger i rad och uppföljningen av mediciner och sjukskrivning är obefintlig. Det leder till att läkarna inte vill sjukskriva mig efter som dom inte vet att jag är sjuk, de hinner inte läsa hela min journal på de tio minuter de har avsatt för mitt besök. De vill inte heller skriva ut värktabletter, allergimedicin eller annat eftersom dom inte är säkra på vad jag egentligen behöver och ska ha. Varje gång jag är i kontakt med City vårdcentral så längtar jag förtvivlat tillbaka till Fisksätra vårdcentral där jag fick bra hjälp och alltid träffade samma läkare och alltid blev tagen på allvar och fick den hjälp och vård jag behövde. Det är det enda jag saknar från Stockholm, tryggheten i bra vård på en vårdcentral som hjälpte mig istället för att stjälpa mig,
Den läkare jag ska träffa nu i slutet av juni vill ha kopia av rapporten som arbetspsykologen skrev, samt ett utlåtande från min kognitiva terapeut. Jag ska naturligtvis ordna det, men samtidigt känns det olustigt, för jag vill inte att alla mina papper ska valsa runt och hamna i "orätta" händer. Fast kanske är jag överkänslig, alla inom vården har tystnadsplikt och det finns ingenting som varken arbetspsykologen eller kognitiva terapeuten kan säga som jag inte samtycker till. Det känns bara olustigt.
Jag börjar till min fasa känna svaga tecken på begynnande depression, jag sover dåligt, jag har fortfarande magkatarrsbesvär och jag oroar mig hela tiden för olika saker, ekonomi, framtid, H och fastnar i tankegången så det blir destruktivt istället för konstruktivt. Jag kommer ingen vart med mig själv. Även rastlösheten i kroppen känner jag igen, att jag inte är riktigt nöjd med någonting. Som jag skrev ovan, när jag är här i stugan känns det tomt och lite tråkigt, men hemma i lägenheten känns den tråkig och jag kan inte packa och återvänta till Björsund fort nog. Jag hoppas verkligen att det är en tillfällig svacka för jag brukar må bättre på sommaren och jag vill absolut inte förstöra min bästa period genom att bli deppig och nedstämd. Borde förstås vara klok och genast öka min dos av Fontex i förebyggande syfte, men jag vill inte göra det på eget bevåg och vårdcentralen är inte till någon större hjälp. Jag är absolut inte så dålig att jag känner mig manad att ringa psykakuten. Nej, jag ska avvakta och se vad som händer och ta upp det med min kognitiva terapeut, vi ska träffas en gång till innan hon är sommarledig.
Kanske känns det så här just nu eftersom jag blev så bekymrad över sjukskrivning och sjukintyg och alla ekonomiska problem det tillför. Jag ska försöka koppla bort så gott jag kan och hitta tillbaka till sommarkänsla och finna friden i Björsund. I dag ska jag försöka rensa rabatterna, det borde hålla mina tankar på annat eftersom jag kommer vara fullt koncentrerad på att skilja på vad som är blommor och vad som är ogräs. ;-)
Jag vill ha mer sol och värme! Jag fattar inte riktigt vad som hände med sommaren? Fyra varma mysiga dagar och sedan bara regn, regn, regn och blåst. Usch, tänk om det fortsätter så här hela sommaren?
Visst är jag bra på att tänka positivt? Jaja, nu ska jag i alla fall äta en god frukost och sedan gå på en skogspromenad med Kajsa innan jag ger mig på ogräset.
Även om hon sjukskriver mig igen när vi träffas i slutet av juni så kommer det bli ett glapp på en månad i sjukpenningen och även om läkaren kan sjukskriva mig retroaktivt så kommer jag inte kunna lämna in det sjukintyget till FK förrän jag har det i handen i slutet av juni och då kommer jag inte få ersättning för dagarna i juni förrän i augusti. Det kommer bli ett glapp som jag inte tror att H och jag fixar ekonomiskt. Så tankarna har snurrat och snurrat hela natten. Ska jag försöka låna pengar av mamma? samtidigt vill jag inte göra det eftersom jag inte vet NÄR jag kommer att få pengar, samt att jag inte ens vet OM jag verkligen får förlängd sjukskrivning. Jag litar inte alls på vårdcentralen jag tillhör. Jag får aldrig träffa samma läkare två gånger i rad och uppföljningen av mediciner och sjukskrivning är obefintlig. Det leder till att läkarna inte vill sjukskriva mig efter som dom inte vet att jag är sjuk, de hinner inte läsa hela min journal på de tio minuter de har avsatt för mitt besök. De vill inte heller skriva ut värktabletter, allergimedicin eller annat eftersom dom inte är säkra på vad jag egentligen behöver och ska ha. Varje gång jag är i kontakt med City vårdcentral så längtar jag förtvivlat tillbaka till Fisksätra vårdcentral där jag fick bra hjälp och alltid träffade samma läkare och alltid blev tagen på allvar och fick den hjälp och vård jag behövde. Det är det enda jag saknar från Stockholm, tryggheten i bra vård på en vårdcentral som hjälpte mig istället för att stjälpa mig,
Den läkare jag ska träffa nu i slutet av juni vill ha kopia av rapporten som arbetspsykologen skrev, samt ett utlåtande från min kognitiva terapeut. Jag ska naturligtvis ordna det, men samtidigt känns det olustigt, för jag vill inte att alla mina papper ska valsa runt och hamna i "orätta" händer. Fast kanske är jag överkänslig, alla inom vården har tystnadsplikt och det finns ingenting som varken arbetspsykologen eller kognitiva terapeuten kan säga som jag inte samtycker till. Det känns bara olustigt.
Jag börjar till min fasa känna svaga tecken på begynnande depression, jag sover dåligt, jag har fortfarande magkatarrsbesvär och jag oroar mig hela tiden för olika saker, ekonomi, framtid, H och fastnar i tankegången så det blir destruktivt istället för konstruktivt. Jag kommer ingen vart med mig själv. Även rastlösheten i kroppen känner jag igen, att jag inte är riktigt nöjd med någonting. Som jag skrev ovan, när jag är här i stugan känns det tomt och lite tråkigt, men hemma i lägenheten känns den tråkig och jag kan inte packa och återvänta till Björsund fort nog. Jag hoppas verkligen att det är en tillfällig svacka för jag brukar må bättre på sommaren och jag vill absolut inte förstöra min bästa period genom att bli deppig och nedstämd. Borde förstås vara klok och genast öka min dos av Fontex i förebyggande syfte, men jag vill inte göra det på eget bevåg och vårdcentralen är inte till någon större hjälp. Jag är absolut inte så dålig att jag känner mig manad att ringa psykakuten. Nej, jag ska avvakta och se vad som händer och ta upp det med min kognitiva terapeut, vi ska träffas en gång till innan hon är sommarledig.
Kanske känns det så här just nu eftersom jag blev så bekymrad över sjukskrivning och sjukintyg och alla ekonomiska problem det tillför. Jag ska försöka koppla bort så gott jag kan och hitta tillbaka till sommarkänsla och finna friden i Björsund. I dag ska jag försöka rensa rabatterna, det borde hålla mina tankar på annat eftersom jag kommer vara fullt koncentrerad på att skilja på vad som är blommor och vad som är ogräs. ;-)
Jag vill ha mer sol och värme! Jag fattar inte riktigt vad som hände med sommaren? Fyra varma mysiga dagar och sedan bara regn, regn, regn och blåst. Usch, tänk om det fortsätter så här hela sommaren?
Visst är jag bra på att tänka positivt? Jaja, nu ska jag i alla fall äta en god frukost och sedan gå på en skogspromenad med Kajsa innan jag ger mig på ogräset.
Kommentarer
Trackback
