karlsdotter

Jag har sådan fruktansvärd ångest i dag. Jag har haft det ända sedan jag vaknade. Eftersom planen för dagen var att åka och handla i Strängnäs tog jag mig iväg dit när jag vaknat. Hela vägen dit öste regnet ner och jag kunde inte lyssna på musik eftersom jag bara fick mer ångest då. Just nu skulle jag ge nästan vad som helst för något ångestdämpande, men jag har inget sådant. Magkatarren är värre än vanligt så jag har konstant halsbränna och ont i magen. Jag har försökt tänka och luska ut vad denna ångestklump i magen har sitt ursprung i och kan bara komma fram till att jag är orolig för arbetsdax och arbetsträning. Just nu vill jag inte arbetsträna överhuvudtaget, jag vill bli sjukpensionär. Eller i alla fall tror jag att det är det jag vill. Fast betyder det att jag aldrig kommer kunna jobba mer i hela mitt liv så? Är det så verkligheten ser ut? Ångest.
Jag har drömt om glasögonen och avbetalningen varje natt nu i tre nätter, trots att det ju ordnade sig så att jag kan låna pengar av mamma. Jag blev så irriterad och kränkt av att jag inte kunde få betala dom på avbetalning. Insikten att sjukpenning är lika med noll och intet i inkomst eftersom FK när som helst kan besluta att dra in sjukpenningen av en eller annan orsak. Blir livrädd när jag tänker på det, tänk om FK skulle dra in min sjukpenning? Hur skulle jag klara mig då? KAN dom göra det? Antagligen. Långa djupa andetag.

Jag försöker tänka framåt och se drömmen och planen om att bygga ett hus i Björsund, hur ska det gå till när min "inkomst" inte räknas. Kan inte tänka mig att H även med en fast tjänst skulle kunna få låna tillräckligt mycket för att vi skulle kunna bygga ett hus.

KAN jag jobba? Det har jag också funderat väldigt mycket på. Att jag VILL jobba vet jag ju det är det inget tvivel om, men egentligen är det inte så troligt att det skulle fungera att jobba eftersom min ork är så begränsad. Jag blir helst slut bara av en promenad i skogen med Kajsa. Eller som i dag av att åka in till Strängnäs och handla. Jag kan inte riktigt se hur det skulle fungera att jobba samtidigt som jag inte vill ge upp den drömmen. Usch, jag kan knappt skriva för jag har sådan ångest, jag behöver desperat en Xanor. Jag försöker verkligen sortera tankarna och få ner vad det är som gör så ont och som bekymrar mig, men jag kan inte få det till något annat än det ovan. Arbetsträning kontra sjukpension.

Jag vill ha en till hund. Jag vill ha ett åretrunthus i Björsund. Jag vill ha ett liv. Jag vill kunna jobba.

Nej, jag orkar inte älta. Jag måste försöka rensa hjärnan, Kajsa får följa med ut i regnrusket och gå i skogen med mig. Jag är dödstrött, men motion ska ju dämpa ångest. Det kan hur som helst inte bli värre vad jag än gör just nu. Har lust att skrika rakt ut av frustration.
H ringde och det var underbart att höra hans röst... han ger mig så mycket styrka och självförtroende. Han accepterar och älskar mig för den jag är, tänk vilken tur jag har som har honom att luta mig mot när det känns tungt.

Jag har inte haft en bra dag i dag. Lite bättre blev det när jag äntligen kom fram till Björsund, där jag är nu, här kan jag försöka samla tankarna.

H:s födelsedag var trevlig, han fick en mobiltelefon av mig, inte en av de dyrare, utan en som har alla basfunktioner och såg okej ut. H tyckte om den och den verkar fungera bra. ;-)
H:s föräldrar kom under tisdagen. Eftersom H fick glasögon i present av sina föräldrar så åkte vi ner till stan och var till en optiker och valde ut bågar. Jag har funderat sista veckan och kommit fram till att det var dags för mig också att byta glasögon, dom jag har nu är lågprisglasögon köpta på nätet som varken är särskilt snygga eller bra. Så jag kollade också på bågar och frågade om det var möjligt att köpa glasögonen på avbetalning eftersom vi inte har råd med flera tusen på en gång. Det var inga problem med avbetalning, det ingick i "servicen", så jag beställde en optikertid. Vi hittade fina bågar åt H, butiken har ett erbjudande där man får tre par glasögon till priset av ett par, förutom sitt första val även ett par som man kan ha i reserv och ett par slipade solglasögon. H passar i nästan alla glasögonbågar, det är inte många som ser bättre ut med glasögon än utan, men H gör det, han passar så bra i glasögon. Så han hittade rätt snart snygga bågar.

Efter optikerbesöket så åkte vi ut till Björsund för att H:s mamma och pappa skulle se hur mycket vi har hunnit göra här ute. De var nyfikna på hur tillbyggnaden har blivit. Vi tog en fika och var ner till bryggan så Kajsa fick simma efter sin boll och bada en stund. Kajsa älskar verkligen att bada i mälaren, att simma är nog det roligaste hon vet.

På kvällen bjöd H:s föräldrar ut oss på restaurang. Vi var på en nyöppnad grekisk restaurang som ligger nere på stan. Det var suveränt god mat. Vi drack 2 flaskor rödvin till maten och satt och pratade och hade det väldigt trevligt.

Väl hemma fick jag enorm halsbränna och mådde illa hela natten och hade svårt att sova för jag mådde illa. Jag har haft magkatarrsbesvär i evigheter. Har köpt en del svindyra receptfria magtabletter på apoteket, samt fått utskrivet några på recept, men det hjälper inte särskilt bra. Sista månaden har det bara blivit värre. Jag har ansträngt mig för att äta lite och ofta och utesluta kaffe osv. Nu under restaurangbesöket var det förstås rödvinet som magen protesterade emot, men det ska vara rödvin till god mat på restaurang tycker jag.
Det hela är mycket irriterande, på ett sätt hjälper det mig att banta eftersom jag mår lätt illa hela tiden och får mer besvär när jag äter, samtidigt kan jag inte låta bli att äta, så i längden står jag inte ut. Ringde vårdcentralen i dag och bad om förnyat recept på magmedicin och fick en läkartid om en månad då jag ska kolla upp varför magen är så knäpp. Just nu är magen, halsbrännan och illamåendet bara ännu en anledning till irritation och dåligt humör.

Middagen var i alla fall trevlig och den goda maten (och det goda vinet) var kanske värd en sömnlös natt.

Igår tvättade jag all vår smutstvätt i tvättstugan, det var väldigt mycket tvätt så det höll mig sysselsatt. Lagade magvänlig mat bestående av fisk och potatis och födelsedagsfikade med mina föräldrar som kom för att gratta H.
Pappa påpekade ännu en gång hur tjock jag är och jag blir lika arg (och ledsen) varje gång. Visst känns det bra att svara att jag bantar, eftersom det i alla fall innebär att jag gör någonting åt det, men inte gör det mig så särskilt mycket gladare precis. Blir nog mest arg på mig själv eftersom jag tar åt mig av hans pikar, jag borde lyssna på människor som bryr sig om mig istället. SÅ tjock är jag inte att jag tänker gå runt och "skämmas" över mig själv ständigt och jämt.

I tisdagsmorse var jag på mitt första terapisamtal efter sommaruppehållet. Det kändes väldigt knepigt. Jag visste inte vad jag skulle prata om och kände mig bara fånig där jag satt och babblade strunt om sommaren. Väl hemma funderar jag på varför jag inte tar mig samman och tar upp saker som jag faktiskt behöver ha hjälp med. Som att mitt humör svänger hit och dit och att jag känner mig enormt stressad samtidigt som jag tycker att jag mår bättre än på länge. Jag ska ge mig själv i läxa denna vecka och helg på landet att jag skriver ner saker jag vill ta upp på ett papper, för när jag kommer dit nästa gång kommer säkert allt det jag har funderat på ha försvunnit ur mitt minne och så sitter jag där i min fåtölj och svamlar om ingenting.

Så till dagens irritationer. Optiker och Arbetsdax. Började dagen med enorm halsbränna... börjar som sagt känna igen detta nu. Kollade visakort kontot för att se om jag hade råd att köpa något för att lindra magkatarren och upptäckte att H fört över pengar till mig just för detta ändamål. Underbart! Så jag gick ner på stan och köpte Inside brus och löste upp en tablett genast inne på apoteket klunkade i mig och halsbrännan liksom bleknade bort. Bra!

Hos optikern valde jag bågar i en evighet. H kom dit på sin lunchrast och hjälpte mig att välja. Tyvärr är jag inget bra på detta med att ha smakråd, för när det kommer till kritan så följer jag inte råden utan går efter vad JAG tycker om och anser passa. Sedan får H bekräfta att jag ser okej ut och kan gå ut bland folk utan att skämmas, vilket H naturligtvis gör som den omtänksamme make han är. ;-) Tre bågar blev det, alla i svart plast i olika variationer. Synundersökningen visade att jag har brytningsfel på synen och att det kan vara därför jag har haft så mycket huvudvärk, så jag hoppas att nya glasögonen kommer hjälpa lite. När synundersökningen väl var klar så fyllde jag i papper och skulle fixa avbetalningsplanen. Hm. Då visade det sig att jag inte blev godkänd för "kredit" eftersom jag har sjukpenning och ingen anställning i botten. Hade jag varit arbetslös och fått a-kassa hade jag blivit godkänd och likaså om jag haft sjukpension. Men sjukpenning "räknas" inte och kan inte godkännas. Vad bra att jag fick reda på det EFTER att allt var färdigt och beställt! Jag blev så förbannad! Jag hade haft lättare att ta det om det varit så att man var tvungen att ha en anställning, men om det går att få godkänt om man har a-kassa eller sjukpension så förstår jag ingenting. Jag visste inte om jag skulle avbeställa glasögonen eller vad? Gick konfunderad ut från optikern och vidare till mitt studiebesök på Arbetsdax.

Arbetsdax gjorde mig inte på bättre humör. Arbetsdax tycker inte att fibromyalgi är en psykisk diagnos och tycker inte att dom har kompetens nog att hjälpa mig. Dom prioriterar psykiskt sjuka. Jag fick inte ställa mig på någon kölista till deras verksamhet utan måste först ha ett möta med min handläggare på FK för att se om det finns någon annan "åtgärd" som passar mig bättre. Jag blev så besviken, jag trodde att det var bestämt att jag skulle börja på arbetsdax. Jag vet att de riktar sig till psykiskt sjuka, men jag tycker att deras metod att få folk tillbaka i arbete verkar passa mig. Jag tycker inte heller att Fibromyalgi är en psykisk sjukdom (det är det helt enkelt inte, fibro är fysiskt.) men om målet är att jag ska tillbaka i arbete kan väl inte diagnosen spela så stor roll?
Just nu känner jag mest för att ge upp. FK får sjukpensionera mig, då kommer jag i alla fall kunna köpa saker på avbetalning istället för att leva i detta ingenmansland där jag varken räknas som sjuk, arbetslös eller arbetsför.

Jag har så länge tjatat om på varje möte med FK att jag vill arbetsträna, att jag vill försöka komma ut på arbetsmarknaden i någon form, men att jag måste få ta det i min egen takt, men det verkar som jag bara kör huvudet i väggen hela tiden. Stelbentare verksamhet än försäkringskassan existerar inte. Just nu vill jag ha sjukpension, jag orkar inte med det här strulet och att det inte händer någonting, möten och möten och möten. Fy vad trött jag är på det.

Optiker, arbetsdax och FK, nej, verkligen ingen bra dag.

Väl hemma efter att ha mailat min syster med ett långt argt mail om ovan nämnda möten så ringde jag mamma för att avreagera mig ännu lite mer. Mamma löste problemet med glasögon åt mig, hon betalar glasögonen och så betalar jag av skulden till henne med 200 kronor per månad. Tycker inte om att ha skulder till mamma och pappa. Jag hade mycket hellre haft en skuld till optikerbutiken. Det svider att inte kunna klara min egen ekonomi ordentligt på egen hand, ännu mer svider de dåliga kreditregler som gör att jag hamnar mellan stolarna.

Klockan närmar sig sängdags och det ska bli skönt att sova här ute på landet i natt. Ska ta en lång sovmorgon imorgon.

I dag börjarde H skolan efter sommaruppehållet. Han hade absolut ingen lust att gå dit i morse men tog sig förstås dit ändå. Han konstaterade när han kom hem att han bara har tre "kurser" kvar innan han är färdig undersköterska. Så om allt går smidigt är han klar till oktober.
I morgon fyller H år. 29 år. Jag har köpt present och en blomma. H.s föräldrar kommer hit och ska gratta honom och ta en tur ut till Björsund och se hur bygget har blivit. Vi är nästan klara, det är bara golv och taklister som fattas, samt att fönstret måste sättas dit ordentligt.

H var ledig förra veckan så vi fick en hel vecka ute i stugan till att umgås, jobba och mysa. Vi målade väggarna i utbyggnaden i en ljust ljust gul färg, vi fick måla tre lager innan det blev snyggt och heltäckande. Helt plötsligt blev det ett riktigt rum, färg gör verkligen en  enorm skillnad. Entusiastiska som vi var i färgaffären köpte vi en färg att måla det pyttelilla vardagsrummet med också. Vi hade tänkt oss en svag nyans av till exempel brun, eller beige. Vi valde mellan färdigblandade färger och fastnade tillslut för en som hette nougat. Väl i stugan började jag med att måla med nougatfärgen och vi upptäckte genast att den var mycket mörkare än vad vi tänkt oss, så vi målade bara en vägg med den och funderade på om vi skulle ha den väggen som en fondvägg och måla de andra i en ljusare nyans. Medan vi funderade på det målade vi som sagt det andra som skulle målas och fick åka och köpa mer färg eftersom den vi hade tog slut. Som vanligt är vår ekonomi på gränsen och färg är inte så billigt men det går inte att sluta måla när allt är halvklart. När farstun var klar tog vi den färg som blev över där och blandade med nougatf'ärgen och målade de resterande väggarna i vardagsrummet. Slutresultatet blev eländigt. Det är en nyans som nästan påminner om aprikos, inte alls i vår smak, dessutom så lyckades vi inte blanda färgen så bra som vi skulle ha behövt så det är flammigt och syns väldigt väl där vi gått efter och duttat på ställen där det behövde bättras på. Både Henrik och jag konstaterade att det var mycket bättre innan vi började med omålningen än efter. Mycket irriterande eftersom jag svettades grymt över rollern och med att tejpa alla lister osv. Tungt att måla är det också. Hm. Så nu går jag och längtar tills vi har råd med mer färg och kan börja om från början.

Vi tröstar oss med att farstun, nya utbyggnaden, blev väldigt bra. H utförde även en del andra små projekt där ute. Han fixade slangar från "avloppet" till sin grävda stenkista och reparerade bryggan där den höll på att falla sönder. Jag blir som vanligt helt stum när H tar fram vertygslådan och sätter igång att jobba. För det första är han så otroligt effektiv när han snickrar eller "jobbar" att jag inte känner igen honom, för det andra förstår jag inte hur han kan veta hur han ska göra. Nu med bryggan så stod han och tittade på konstruktionen och funderade lite medan jag och Kajsa badade och sedan kunde han utan problem gå hem och snickra ihop det han behövde. Ofattbart. Jag skulle kunna stå och titta på bryggan i en vecka och fortfarande inte förstå hur jag skulle bära mig åt för att byta ut stödpelare och annat. Det är allt tur att jag har en händig man för annars skulle Björsund förfalla helt, jag kan på min höjd slå i en spik i väggen så jag kan hänga upp en tavla. Bittert med sant.

Vi hann även med att ha lite semester, det vill säga dricka lite drinkar och prata och umgås. Det behövdes efter att ha bott särbos nästan hela sommaren.
Det har fortsatt att vara varmt ute, men det börjar bli lite svalare, framför allt på nätterna. Jag har fått mer värk och är tröttare... vilket jag är mycket irriterad på. Men det har ändå varit en väldigt bra sommar och hösten ska nog gå att ta sig igenom den med. Jag kommer vara lite mer i stan nu framöver och åka ut lite då och då till stugan, men inte bo där på samma sätt jag gjort under sommaren.

I lördags åkte vi in till stan igen och jag försökte anpassa mig efter stadslivet och kom fram till att jag trivs bäst framför datorn och tv:n. Skönt att gå igenom alla mail i lugn och ro och sitta och surfa lite. Jag har beställt ett broderi från en broderiaffär på nätet och blev alldeles till mig över att jag "vågade" beställa ett som verkade svårt men underbart roligt att sy. Så nu väntar jag på att det ska komma så jag kan sätta igång med det. Det är ett julmotiv, men jag kommer förmodligen inte hinna klart det till i jul. Väntar hur som helst med spänning. :-) Jag surfar även på hundar, potentiella nya tillskott till familjen. Jag hittar hittehundar från Spanien eller små söta blandrashundar eller svenska omplaceringshundar. Just nu är jag sugen på två hittehundar som jag så gärna skulle vilja ge en ny chans och ett nytt hem. MEN vi har bestämt att ny hund inte är aktuellt förrän till våren och OM vi fått ihop pengar till att köpa hunden då... så egentligen borde jag inte titta på mina hittehundar eftersom vi inte ska ha någon hund just nu... men jag kan inte låta bli! Dom är så söta.

I dag har vi städat eftersom H:s föräldrar kommer i morgon. Det är väldigt skönt att sitta i en ren lägenhet. Det var tjocka lager med damm överallt när jag dammade. Nu lockar tv:n. Om det är något som är bra med höst så är det att alla fåniga dokusåpor sätter igång så att jag kan titta på hur mycket skräpprogram som helst.

Denna helg har jag varit så trött. Hösttrött och sirapsseg. Nu under kvällen har en stor olustkänsla överbemannat mig, jag känner hur värken lägrar sig i min kropp som någonting självklart, någonting som kommer finnas där hela vintern. Ibland känns det så fruktansvärt orättvist. Det är svårt att beskriva men allteftersom värken och tröttheten, den sjuka tröttheten som även sitter i muskler och uthållighet, ger sig på mig så tappar jag även humöret och blir deppig. I går fungerade det lite bättre eftersom jag trodde att det bara var en tillfällig svacka, men när det är likadant i dag och det blir bara värre så det är svårt att hålla humöret uppe. Allt jag kan tänka på är saker som jag borde göra, saker som jag skjutit upp och nu inte orkar genomföra. Jag försöker intala mig att jag har massor av tid och att jag inte behöver känna mig stressad, jag får göra det jag kan i mitt eget tempo. Men trots det känner jag en gnagande känsla av att inte hinna med och jag "vill" inte acceptera att min ork rinner bort. Jag gick runt tomten med Kajsa och fick stanna och vila i backen upp från vägen till stugan vilket känns helt absurt. Å andra sidan vet jag ju att jag i vintras tyckte att det var enormt ansträngande att bara gå till brevlådan. Jag önskar att jag kunde se rationellt på saken, acceptera att det är så här det är, jag mår sämre på hösten och vintern och så är det inte mer med det. Att jag struntar i krav från mig själv och kryper ner i soffan med en bok och är nöjd med det. För jag borde vara glad över att jag KAN läsa böcker igen, ett tag sörjde jag över att inte kunna läsa en pocketbok för att jag inte kunde koncentrera mig och bokstäverna flöt ihop, jag som brukade läsa hur mycket böcker som helst. Nu KAN jag läsa igen, det går saktare och jag somnar i handlingen alldeles för ofta, men jag ta mig igenom en bok och tycker fortfarande om att läsa. Men istället för att vara nöjd med det längtar jag efter att ta en rask promenad, storstäda stugan, dricka vin och gå på krogen... under förutsättning att jag mådde bra och hade full ork förstås. Jag vill ha tillbaka mitt gamla liv!
Hur blev det så här?
Att jag sitter överviktig och bitter och tycker synd om mig själv? Nej, det var verkligen inte så här jag såg framför mig att mitt liv skulle bli.

Hade glömt bort hur det kändes att vara så här seg. Jag är så trött att det nästan känns som jag fortfarande sover, eller i alla fall borde sova. Usch. Det är säkert hösten som är i antågande. Det är fortfarande varm ute, riktigt ordentligt varmt i solen, men det börjar bli svalare om nätterna och i dag blåser det friska vindar. Men det är fortfarande shorts och linne som gäller och det är ljummet att bada i mälaren.
Jag var ner med Kajsa till bryggan i dag första gången efter pinnen i halsen äventyret, och konstigt nog verkar hon helt ha glömt bort (eller förträngt) det som hände. Hon rusade glatt ut på bryggan och hoppade i vattnet. Men det blir inga fler pinnar att simma efter, jag hade med mig en gammal trasig boll som hon fick simma och hämta ett antal gånger. Ibland är det skönt att hundar har så liten hjärna. ;-) Det hade varit jobbigt om hon blivit rädd för bryggan och vattnet eftersom bada och simma är det roligaste hon vet.

Jag får inte mycket gjort. Jag har åkt in och matat katten varje dag och vattnat syrran och mamma och pappas blommor. Igår var H och jag och installerade mammas dator i deras lägenhet, H har haft den hemma hos oss för att lägga in ett nytt operativsystem och få den att fungera lite bättre än den gjorde innan. Tyvärr har mamma internet på modem, ett väldigt långsamt modem, så långsamt att det nästan inte klarar att ta emot alla sidor som ska visas. Jag hoppas mamma kan tänka sig att skaffa bredband eller en bättre Internetuppkoppling, annars kommer det att bli problem igen. Just nu surfar hon på den modemabonnemang som H och jag hade när vi bodde i Motala. Det var ett tag sedan och då var interner väldigt nytt. hm.

Här ute i Björsund försöker jag hålla lite ordning och vattna alla blommor som nästan torkat bort i värmen, men allt går så sakta och jag är hela tiden så trött. Jag har broderat lite och lyssnat bokband, men mest sovit och slötittat på tv.

På måndag ska jag hämta H inne i stan och så ska vi vara här några dagar tillsammans innan H börjar skolan igen. Vi ska måla innerväggarna på utbyggnaden och försöka fixa bryggan som håller på att falla ihop. Jag hoppas jag har lite mer ork då så att jag kan måla och hjälpa till med allt som ska göras. Just nu skulle jag vilja ha pengar till att köpa ett begagnat fårstängsel som vi kunde sätta upp runt tomten så att Kajsa kan springa fritt och slippa sin löplina. Dessutom pengar till bra virke till bryggan så vi kunde byta allt murket virke och bygga en ny fin brygga.
Jaja, det är mycket man vill.
Trött som jag är så ska jag sova middag nu trots att det bara är två timmar sedan jag gick upp. Sedan blir det en tur in till stan för att mata Fia.

Vilken dag! Precis när vi vaknat i morse till ännu en varm solig dag tog jag med mig Kajsa till bryggan för att bada. Hon simmade efter pinnar som en tokig och hade jättekul, jag passade också på att ta ett dopp. När hon hämtade sin sista pinne blev någonting fel, hon kom upp på bryggan och var som tokig, skrek, kved och klöste sig själv i munnen och jag blev livrädd. Hon kräktes och jag trodde att hon kanske blivit stucken av en geting i munnen och höll på att svullna upp och kvävas eftersom hon hade svårt att andas. Hon fortsatte klösa sig själv och började blöda både om tassarna och munnen och gav ifrån sig fruktansvärda ljud. Jag fick inte bära henne så jag släpade henne med mig i kopplet till tomten i min blöta bikini, kollade om hon fortfarande levde och fick luft, kastade på mig kläder, ringde i vild panik H och sa åt honom att möta mig hos Veterinärkliniken och kastade in Kajsa och mig i bilen för att köra i ilfart till stan och veterinären. Hela tiden klöste Kajsa sig själv och rosslade, pep och ylade och jag var totalt skräckslagen och tänkte att nu dör hon. Jag körde alldeles för fort och försökte samtidigt tala lugnande till Kajsa i baksätet som pep och ylade och for runt som en tokig. Hela tiden snurrade tankarna om vad som hade hänt, vad som kunde vara fel och aldrig har de två milen in till stan känts så långa.
H mötte upp utanför veterinären och vi fick komma in genast med Kajsa. Veterinären lyckades trots Kajsas vilda klösande se in i halsen och lokaliserade en pinne som satt fast på tvären i halsen. Efter två sprutor lugnande så att Kajsa däckade helt kunde hon ta bort pinnen ur Kajsas hals och rädda vår älskling. Det var ingen liten pinne som fastnat heller, utan en rejäl bit. Så nu har Kajsa simmat efter sin sista pinne, efter den här pärsen så kommer hon få simma efter bollar istället, om hon nu vågar sig ut i vattnet igen. Jag skakade fortfarande när vi gick ut från kliniken och undrade inombords om det inte skulle gå att få lite lugnande till upprörda mattar också hos veterinären. H tog det hela lite mer sansat, men så hade han ju inte vansinneskört två mil med en rosslande halvkvävd hund i baksätet heller. Vi fick order om att Kajsa skulle vila resten av dan och bara äta mjuk föda (hon vill inte äta alls, vilket är förståeligt, hon måste ha enorma skavsår i halsen efter pinnen och ont i munnen efter att hon klöst sig själv i den.)
1050 kronor kostade veterinärbesöket. I det här läget så var det naturligtvis värt det, jag hade gärna betalat 10 000 för att få Kajsa frisk och levande tillbaka, men som vanligt har vi inte gott om pengar så denna utgift grävde ett enormt hål i kassan. Vi fick ta av pengar som vi sparat för att H ska kunna betala sin kvarskatt på 2000 kr.

Jag var och matade syrrans katt eftersom hennes familj tillsammans med mamma och pappa är i Björkliden på semester. H har matat katten ett par dagar, men i dag var det min tur. Jag vattnade även mamma och pappas blommor, rätt så smidigt eftersom dom bor på samma gata.

Eftersom jag lämnade Björsund i vild panik och inte fick med mig något annat än handväskan så kunde jag inte stanna i stan, jag hade inte mina mediciner eller glasögon med mig, så efter att ha uträttat mina ärenden så åkte jag hem och hämtade Kajsa, som egentligen ville ligga kvar i dubbelsängen och sova, och åkte ut igen. Kajsa har sovit hela dagen, hon vill inte ens gå ut och kissa. Antar att hon är helt slut efter detta äventyr. Jag har också sovit ett par timmar, även jag blev sliten av all sinnesrörelse, så vi har sovit ikapp.

Jag blev så rädd där nere på bryggan, skräcken var obeskrivlig, jag var tämligen övertygad om att vi inte skulle hinna in till stan i tid för att "rädda" henne. Tanken på att Kajsa faktiskt är dödlig och inte alltid kommer finnas i våra liv gör mig stel av skräck. Jag som aldrig förstått hur stark kärleken till ett djur faktiskt kan vara börjar nu inse allvaret.
Som tur är så ligger hon är bredvid mig och snusar och är i hög grad levande, men ändå. Vilken pärs.

Vilken sommar! H och jag pratade om det igår, att denna sommar kommer gå till historien som den absolut varmaste vi upplevt. Jag tror det  varit cirka tre dagars regn på hela sommaren. Sol och riktigt varmt hela tiden. I går tänkte vi gå en långpromenad med Kajsa med det kändes som en ökenvandring, stan var helt tom, alla gator öde, det var  bara vi och vår hund som flämtade i hettan. Vår långa promenad kändes längre än vad den egentligen var men hela familjen var överhettad och slutkörda när vi väl ramlade in i lägenheten igen.

Vi hade en trevlig bröllopsdag. Filmen var bättre än förväntat och vi behövde inte klaga på värmen i biosalongen, istället var luftkonditioneringen överdrivet effektivt, vilket ledde till att mina fötter stelnade och höll på att frysa till is. Satt och huttrade sista timmen på filmen, hade ju ingen tröja eller annat att ta på sig eftersom det som sagt är över 30 grader utomhus. Vid filmen slut rusade H och jag ut och ställde oss mitt i gassande sol för att tina upp. Väl framme vid bilen var vi svettiga igen. ;-)

Jag kom på under gårdagen att jag inte har någon nyckel till min systers lägenhet, så vi tog en sväng förbi där för att hämta en extranyckel, det underlättar matningen av Fia. Vi var superhungriga och skulle hyra skräckfilm så det blev ett väldigt kort besök, trist eftersom jag egentligen ville hinna träffas ordentligt innan dom skulle iväg på semster, tiden räcker aldrig till.
H och jag köpte hämtmat, jag tänkte vara duktig och hålla mig till min smalmat och hade riktat in mig på sushi, H ville av hamburgare. Till min besvikelse hade sushibutiken stängt så jag fick hålla till godo med sallad från hamburgerstället och det var jag inte helt nöjd med, som tur var hade kiosken på hörnet fått hem fin vattenmelon, så efter att ha handlat en rejäl bit sådan kändes det bättre. Vi hyrde två skräckfilmer som inte var särskilt otäcka eller bra, men de var ändå mysigt med en videokväll. H somnade i soffan efter sista filmen så romatisk mys i sängkammaren blev det inget av med. Ungefär som på vår bröllopsnatt, så på så sätt stämde allt bra. :-)

I dag är Kajsa på klippning, hon har kommit på att det inte är så roligt att bli klippt så hon försökte smita från hundsalongen när det var dags för mig att gå och lämna henne där. Hon fångades snabbt in och håller nog på att plågas som bäst nu, jag förstår inte varför hon tycker att det är så fruktansvärt jobbigt att bada och kammas. Jag är väldigt glad att jag slipper göra det själv även om det är väldigt dyrt att lämna in henne, det skulle ta H och mig dagar att kamma igenom hennes päls.
Efter jag hämtat upp henne från frisören så ska Kajsa och jag ut till Björsund. Jag har sett fram emot några dagar i lugn och ro, brodera och lyssna bokband, läsa och mysa. Det ska bli SÅ skönt att vara där ute och veta att mamma och pappa inte kommer att dyka upp oanmält, de är ju på semester med min syster. Nyss fick jag dock ett mess från grannen Johanna som meddelade att hon är där ute nu och ska stanna ett tag och att hon gärna vill umgås. Jag känner mig inte ett dugg social och känner inte alls för att träffa henne. Just nu önskar jag att jag hade en stuga mitt inne i en skog utan grannar på en mils omkrets... men jag kanske ändrar mig till imorgon.

I dag är det två år sedan H och jag gifte oss i Motala! Vi ska fira genom att gå och se Pirates of the C, 2. Som vanligt har vi dåligt med pengar och kan inte gå ut och äta gott och unna oss helkväll på krogen. Nej, det blir bio och lite popcorn istället. ;-) Jag tycker det är väldigt mysigt med bio, vi får ta restaurang och ölkväll någon annan gång.
Jag har i princip sovit sedan jag kom hem från Sofia. Blev som vanligt väldigt trött när jag kom hem och slappande av. Jag har legat i soffan och läst samt suttit framför datorn och surfat efter hundvalp. Jag har övertalat H om hur roligt det vore med en valp till och efter två dagars påtryckning har han nu gett med sig och  godkänner köp av valp nummer 2. Fast vi har kommit överrens om att vänta till i vår, då kan vi försöka spara undan pengar till en valp till dess, tyvärr är ju ingen valp gratis, samt att det blir lättare att få en valp rumsren om jag kan ha den i Björsund så den kan springa lös och leka på tomten. Dumt att skaffa hund just nu när min tyngsta period på året är i antågande. Så nu är vi överrens, så nu ska vi hålla ögonen öppna efter en "bra" valp, helst en lite mindre hund, gärna blandras.
Jag antar att de är min längtan efter barn som fått ta andra former, det blir hundar i vår familj istället, vilket känns bra. Mindre ansvar men lika mycket kärlek och tillgivenhet.

Min strävan att äta nyttigt fungerar fortfarande, fast två dagar är nog inte särkilt mycket att skryta med, dock bättre än ingenting.

Jag ska ut till Björsund i morgon eftermiddag, men jag kommer åka lite fram och tillbaka nu i veckan eftersom jag ska vara kattvakt åt min syster som ska på semester. H och jag ska ta katten varannan dag. Känns som det var länge sedan jag såg stugan nu. H kommer ha en vecka ledigt innan han börjar skolan igen och den ska vi vara ute i stugan och mysa, vi ska se till att måla utbyggnaden invändigt och göra allt klart då. Jag kan inte fatta att denna sommar gått så fort, att det snart är höst, mycket märkligt.

Nu är jag hemma igen! Irriterande nog glömde jag min mobiltelefon hos Sofia, eller så har jag tappat den under vägen hem vilket inte känns inte så troligt, men borta är den hur som helst. Jag hoppas på att Sofia hittar den någonstans i lägenheten.
Jag hälsades välkommen hem av en uppspelt och glad Kajsa samt en svettig och varm make. ;-)
Det regnade precis hela vägen hem, enorma regnskurar så att det knappt gick att se vägen framför mig när jag körde. I Katrineholm blev det soligt och fint väder igen och här hemma har det inte regnat alls. Typiskt eftersom jag såg framför mig att kantarellerna skulle ploppa upp nu efter regn och mildare väder.
Det gick bra att köra hem också, jag lyssnade på Da Vinci koden på cd-bok och den var intressant och gjorde att resan gick väldigt fort. Jag stannade i Gränna och handlade polkagrisar på hemvägen också.

I går var Sofia och jag ut och åt på Klevs Gästgiveri, helt underbar restaurang mitt ute i ingenstans. Det är väldigt vacker natur i alla små byar runt Sofias hemvist, mycket sjöar och skog. Restaurangen serverade enormt god mat och vi njöt i fulla drag av en lyxig trerätters meny. Jag körde så att Sofia skulle kunna passa på att dricka lite drinkar och vin, det blir inte så mycket av den varan när man har barn och bor långt ute på landet. ;-).
Jag hade precis lika trevligt utan vin, kände mig berusad av den goda maten och det trevliga sällskapet. Jag åt ungnötslever till huvudrätt, det låter inget spännande, men jag tycker det är väldigt gott med lever och den här var perfekt tillagad och serverades med kapris och färska rödbetor. Sofia åt lammkotletter med tatziki, vilket också såg väldigt gott ut. Till efterrätt åt jag en hallon "soppa" gjord av färska hallon med vanilj parfait till, mycket mycket gott.

Vi satt uppe och pratade halva natten trots att jag hade tänkt komma i säng tidigt för att orka köra i dag. Det är skönt att vi hann träffas riktigt ordentligt och att vi så snabbt "hittade" varandra igen. Det känns som jag kan hämta kraft från detta besök nu ett långt tag framöver. Skönt.

Medan jag varit borta så har H fått ett till brorsbarn. Det är  hans älsta bror som fått sin andra pojke. Kul men nya små släktingar, synd bara att vi bor så långt ifrån så att vi inte bara kan svänga förbi och titta på underverket. Vi får försöka planera in en resa till Tjörn här framöver, någon helg när H har börjat skolan igen.

Jag ville ta med mig Sofias söta lilla valp Tassa hem. Så bedårande söt liten hund. Jag är riktigt sugen på att utöka familjen med en liten valp till. En lite mindre hund än Kajsa. Jag får fundera och prata med H, jag har en känsla av att H tycker att det räcker med EN hund och inte vill behöva ta ansvar för ännu ett knyte. Men jag skulle tycka att det var kul med en liten mindre hund, en lite mer lätthanterlig hund än Kajsa, för två hundar som Kajsa skulle definitivt vara mer än vad jag skulle klara av... men en liten beskedlig Tassa-hund vore toppen.

Tyra hade haft det bra hos sin pappa och berättade i telefon att dom varit på Skara sommarland och haft jättekul.

Nu ska jag slänga mig i tv-soffan. Jag har just påbörjat mitt nya nyttiga leverne, nu ska jag äta nyttigt, sluta frossa i godis och se till att äntligen gå ner några kilo i vikt. Känner mig inspirerad av Sofia som är så strålande vacker och är så noga med mat och vad hon stoppar i sig. Trots att hon lagar väldigt god mat så är den alltid nyttig och bra... så jag ska göra ett försök. Jag är väldigt trött på mina bilringar, det vore underbart med lite lättare kropp. Dessutom har jag problem med magkatarr hela tiden, den borde också bli bättre med jämna mellanrum mellan måltiderna och nyttig kost.

Jag är kvar hos Sofia. Tyra ska sova hos sin pappa i natt för första gången, så Sofia skjutsar henne dit nu. Tyra var så nervös och orolig... samtidigt som hon var enormt förväntansfull och glad. Jag hoppas verkligen att allt kommer gå bra och att hon inte blir besviken. Tyra är underbar och jag kan inte förstå hur hennes pappa kan vara så ointresserad av henne som han verkar vara, jag blir så arg när jag tänker på det.

Jag sitter alltså hemma i Sofias radhus-lägenhet med en gosig katt i knät. Det är inte ofta jag träffar katter som hoppar upp i mitt knä och vill gosa och bli klappad. Min systers bägge katter har inte varit särskilt kärvänliga, i alla fall inte mot mig. ;-)

Jag börjar så smått längta hem, så som man alltid gör efter några dagar borta. Samtidigt är det väldigt mysigt att umgås med Sofia och det känns bäst att passa på att stanna ett par dagar nu när jag äntligen är här.

I lördags hade vi en toppendag, vi var på utflykt hela dagen. Vi åkte till ett ställe som heter Torpa stenhus som var en stor och mycket gammal byggnad med väldigt intressant historia. Vi köpte biljetter till en guidad tur på en timme och fick bland annat höra om flickan som blivit levande inmurad i en vägg eftersom man trodde att hon bar pestsmitta med sig från Danmark. Det fanns mycket intressant konst på väggarna och hela huset var en upplevelse. Tyra fick en prinsesskrona på huvudet när hon gick in och det passade henne precis, hon är allt en riktigt prinsessa! Tålmodigt lyssnade hon på guiden trots att hon pratade på i över en timme. Efter rundturen fikade vi i ett litet café i en annan byggnad medan ett enormt åskväder dundrade loss ovanför våra huvuden. Efter det var det dags för "Torpaspelen" en utomhusteater som vi hade köpt biljetter till. Det var evigheter sedan jag var på teater och ännu längre sedan jag var på en utomhusteater, så det var givande. Det tog ett tag innan jag kom in i hur föreställningen var uppbyggd med en blandning av humor, sång och historia. Helhetsintrycket var dock positivt och vi tyckte alla tre teaterföreställningen var bra.

I söndags var Tyra och Sofia till Halmstad för att titta på hästtävlingar och jag bestämde redan innan att jag inte skulle följa med utan skulle passa på att vila upp mig, och tur var det eftersom jag var fullkomligt däckad hela dagen. Jag orkade knappt ta mig upp ur sängen på hela dagen och var tvungen att gå och lägga mig för natten redan vid halv nio på kvällen. Det är trist att orken är så begränsad för det är så mycket jag vill göra.

Sofia och jag har hunnit med att prata mycket, om allt och inget. Det går väldigt fort att hitta tillbaka till varandra trots att det ofta är länge mellan gångerna vi träffas. Nästa sommar ska Sofia och Tyra komma och hälsa på H och mig i Björsund så det ser jag fram emot.

Nu är jag äntligen hos Sofia. Jag åkte hit igår och hittade hur bra som helst med hjälp av karta och en vägbeskrivning från Sofia. Jag var nämligen lite orolig att jag skulle köra fel, jag har aldrig åkt så här långt ensam i bilen förut, H har alltid suttit bredvid och läst kartan. Men det gick som sagt hur bra som helst att åka ensam. Jag stannade i Gränna och köpte polkagrisar åt Sofia, Tyra och mig, tycker verkligen om Gränna, så jag tror det blir en paus där på hemresan också. ;-)

Sofia är och tittar till sin och Tyras häst nu och jag har sovit middag, vilket jag var i stort behov av. Vi gick och la oss sent igår efter att ha suttit och pratat halva natten, samt att jag hade svårt att koppla av och sova ordentligt i natt. Men det tog jag igen nu under min lilla middagsslummer, däckade i över två timmar. I kväll ska vi grilla hamburgare och dricka lite vin, vi var in till närmaste lilla by och shoppade i dag. Vi har köpt lite olika alkoläsk som vi ska provsmaka och en flaska vin, vi är bägge rätt lättpåverkade så det behövs inga större kvantiteter.

Tyra är lika underbar som alltid, hon har naturligtvis blivit mycket större sedan jag såg henne sist, men är samma sprudlande glada unge som jag är van vid. ;-) Hon och Sofia har ett så fint förhållande, Sofia är en väldigt bra mamma, pedagogisk och tålmodig, så som jag själv aldrig skulle klara av att vara. I går var vi ut till stallet där Tyras ponny står och jag tittade på när Tyra travade runt och hoppade över små hinder, sedan badade vi i sjön.
I dag har Tyra lekt med en kompis medan Sofia och jag har roat oss på egen hand genom att handla, fika och prata. Imorgon ska vi åka till en grannby och se en utomhusteater, vi beställde biljetter i dag. Det var evigheter sedan jag var på en teaterföreställning så det ser jag fram emot.

På söndag ska Sofia och Tyra till Halmstad och titta på en hästutställning och tävling, troligen kommer jag ta en vilodag då och vara kvar här "hemma". Jag är så allergisk mot hästar, mår jag bra och följer med kommer jag nog tillbringa dagen inne i Halmstad och gå lite i affärer.

Sofias lilla hund Tassa är ljuvligt söt. Hon är så liten så liten, nästan som ett litet gosedjur. Tassa är till skillnad från Kajsa tyst och försynt och otroligt gosig. Jag är glad att Kajsa inte är med här utan är hos mamma och pappa i Björsund, för Kajsa skulle mangla lilla Tassa i sin iver över att ha någon att leka med. Dessutom är Kajsa så van vid att hela tiden vara i centrum och få all uppmärksamhet att hon skulle bli odräglig här bland katter, barn och med en annan hund.