karlsdotter

Jag har just gjort en laddning med dajm. Nu hoppas jag bara att den stelnar som den ska och blir god. En etapp i godistillverkningen klar. ;-)
I dag var vi och besiktigade bilen, den klarade sig utan anmärkning. Yippie! Fast H och jag var inte speciellt oroliga för att det skulle vara något fel på den, nej vi var mest oroliga för att inte veta vart vi skulle åka in med bilen, hur själva "turordningen" fungerade och om man måste följa med i bilen medan den undersöktes osv. Vi laddade upp oss till riktigt nervositet och kände oss urfåniga. Väl framme vid bilprovningen gick allt smidigt och bra och det var inte särskilt mycket att oroa sig för så till nästa år vet vi det.

Min syster blev av med sin plånbok igår. Hon blev bestulen på sin arbetsplats. Jag tycker att det är förjäkligt att det inte ska gå att lita på folk, att man inte ska få vara trygg någonstans. Jag blev ju bestulen på plånboken när jag låg på akuten på St:Görans sjukhus och vred mig i magplågor. Så nu hoppas jag någon därute har riktigt dåligt samvete när den köper julklappar för syrrans pengar. Fy. Det värsta är ju inte att bli av med pengar, utan känslan av att bli bestulen. Att alla kort är borta, bankkort, id-kort osv. Även foton som man brukar ha i plånboken försvinner. Nej, inget kul alls.

Jag längtar till söndag då vi åker till Tallinn. Det ska bli roligt. Jag var och växlade pengar på Forex i dag, så nu är jag förberedd.

Vi var till Överskottsbolaget och köpte julklappar till Tyra idag, hon önskade sig Barbie-saker, och på ÖB hade dom sådant till rimliga priser. Det blev lite inredningsgrejer till ett barbie hus, en docka i prinsessklänning och en bevingad lila barbiehäst. Det är roligt att handla till Tyra... nu återstår dock att få iväg alla stora paket med posten, undrar just vad portot kan bli?

Jag har riktigt jobbig värk i dag, den går inte att koppla bort hur jag än försöker. Ben och armar känns tunga och otympliga och jag har ingen som helst kraft i musklerna det var ett helt projekt att gå ut med Kajsa, jag stapplade runt kvarteret. Som tur är så la H i en högre växel i morse och plockade i ordning i lägenheten och diskade och såg till att det blev beboligt här hemma innan han lämnade mig liggande i tv-soffan för att gå till jobbet. Jag har lagat middag, fisk i ugn med potatis, det tog all min kraft så jag har lämnat disken till H och ska snart lägga mig tillrätta i soffan igen.
Vi har numera två soffor i vardagsrummet, dels vår nya röda hörnsoffa som vi forslade hem förra veckan. Plus vår gamla som står bortskuffad i väntan på att någon ska visa intresse för den. Jag tycker vår nya soffa är fin att se på och den passar väldigt bra in i vårt vardagsrum, men den är inte på långa vägar så bekväm att sitta i som den gamla. Jag kan hålla med om att det var dags att byta ut den gamla, den har hängt med i snart 10 år och den var inte ens ny från början utan hade redan kasserats av H:s föräldrar, men den är helt klart min favoritsoffa genom tiderna. Så otroligt skön att sitta i, så otroligt skön att sova i. Perfekt för mig som tillbringar nästan 80% av min tid i soffan med att se på tv, läsa eller sova.
Det är mycket motvilligt som jag ger upp den... H säger att han sitter bättre i den här nya soffan, så, ja, jag får lyssna på honom och gå på det estetiska.

Vi har satt upp lappar på ica och i vår trappuppgång om att vi har en billig soffa att sälja, vi får se om någon nappar. Annars får det väl bli soptippen, men usch vad det skulle svida att kasta bort den. :-(

H och jag var på Grekisk fest igår hos syrrans mans syster med respektive. Det var lite knytkalas med grekiskt tema för att komma bort från höstmörkret och äta och dricka gott. Det var väldigt trevligt att komma ut och träffa folk. Vi är så fruktansvärt dålig på att ta initiativ och vara sociala. Alla dagar orkar jag inte umgås och jag kan inte hålla uppe nivån på umgänge ens i närheten av vad jag hade innan fibro, men ändå. Nu med en skriftlig inbjudan och inplanerad fest så lyckades vi ta oss iväg. Innan delade vi på en flaska oäkta skumpa för att komma i stämning. Jag letade igenom garderoben efter några kläder som jag kunde komma i och som jag såg okej ut i, inte det lättaste. Festen var trevlig och vi hade en bra kväll. I dag är vi bakfulla och sega och jag har rört mig mellan tv-soffan och sängen. Pizza till frukost och rostmackor till middag.

Min kompis Mia var här i torsdags kväll och fikade, vi hade det mysigt, drack te och pratade en massa, tiden flög iväg. I fredags var H ledig så vi lämnade Kajsa till mamma och pappa och åkte till Björsund för att kolla läget med stugan. Vi har gjort en del loppisfynd och inhandlat adventljusstakar och ett par juldukar som vi ska ha därute i jul, så vi lastade av detta och packade istället bilen full med målarfärg som blivit kvar sedan arbetet med tillbyggnaden,
Sedan bar det iväg till Strängnäs där vi först åt en väldigt god lunch och sedan åkte vidare till Överskottsbolaget där vi shoppade loss som galningar. Vi har fått tillbaka pengar på Kajsas veterinärsräkningar från försäkringsbolaget och kände oss väldigt rika. Dessutom märks det i plånboken att H har slutat plugga och jobbar, så vi plockade ner allt möjligt i vår vagn. Saker som kändes mer eller mindre nödvändiga samtidigt som vi skulle ha klarat oss utom dom också. Vi shoppade jättesöta gosedjur till brorsbarnen Ludvig och Joel, en mjukisgiraff och ett mjukislejon. Vi köpte ett Riket-spel (frågespel) åt oss själva som vi ska spela i jul tillsammans med Claes, vi hoppas att det är lika roligt som det verkar på omslaget. Vi köpte en ljusslinga att sätta i äppelträdet ute i Björsund och en ny fin duk till köksbordet. Vi hittade två julklappar till Claes. :-)
Samt att vi köpte julklappspapper att slå in gåvorna i, och rosetter och snören och andra tillbehör, plus en hel del annat, stearinljus, papperstallrikar, servetter osv.

Det var så skönt att kunna handla utan att behöva räkna ut på öret hur mycket vi hade råd med. Pengar är inte allt men visst gör det livet lite lättare och roligare när man har dom?

Jag har även kunnat lägga undan lite fickpengar till Tallinn-kryssningen nästa vecka. Kryssningen ser jag verkligen fram emot. Det kommer vara julmarknad i Tallinn och det är alltid roligt. Samt att vi får äta gott och umgås och mysa.

Jag har det väldigt bra. Jag känner mig tillfreds med tillvaron och börjar kunna hantera att jag är trött och inte har någon uthållighet. Det känns som att jag äntligen börjar kunna acceptera att mitt liv ser ut så här. Så nu kan jag lägga kraft på annat. Efter jul ska jag gå med i viktväktarna och försöka gå ner några kilo, lägga kraft på att äta rätt. Jag äter mycket mer frukt och "bra" saker redan nu, så det blir bara att ta det hela ett steg längre. Men först jul och julgodis, tillverkningen påbörjas nu kommande vecka.

I dag har jag fått rätt så mycket gjort. För att vara under min sega vinterperiod så är jag nöjd med att i dag ha diskat en jättedisk och sedan varit och handlat. Vår frys är nu proppfull eftersom jag dels har handlat och dels tagit hem all mat från frysen i Björsund som jag tömde och frostade av innan jag åkte därifrån i måndags. Nu är planen att bo i stan fram till jul som vi ska fira i stugan. Jag ska som varje jul göra julgodis. ;-) Ska nog börja produktionen nästa vecka, i år blir det dajm, chokladkola, knäck och mintknappar. När detta är klart kanske jag försöker mig på något nytt, det finns många roliga godisrecept att välja på. Egna köttbullar efter min systers recept ska också lagas, men annars tror jag det mesta av julmaten blir halvfabrikat. Enkelt att köpa färdigkokt skinka, det brukar inte vara så stor prisskillnad heller.
Julklappar har jag inga problem med i år, vi är redan klar med klappar till min systers familj, jag ska köpa något mer till systersonen S bara. Claes är vi också klara med. Vi ska handla något till H:s brorsbarn och till Tyra. Det känns som allt är under kontroll.

Var till biblioteket i dag också. Hittade en Mankell bok som jag inte läst och även en Anne Holt. Jag la mig på soffan med boken under eftermiddagen, men jag gjorde som vanligt, läste två sidor och somnade. När jag väl vaknade till liv kände jag mer för tv. Så nu har jag kollat på "Bonde söker fru" och "Top Model".

Känner mig lite nere i kväll. Vet inte riktigt vad som inte är bra, om det ens är något konkret jag känner mig bara lite missmodig. Kanske är det regnet, det regnar oavbrutet och är riktigt ruggigt ute.
Jag har halsbränna och känner mig lite illamående.
H jobbar kväll hela veckan, så jag roar mig med tv och talbok. Jag lagade en kycklinggryta med ris till middag och var ner till kiosken och köpte goda apelsiner att ha till kvällstet framför tv:n.

Vi har bokat tvättstugan i dag och tvättar upp all smutstvätt. Som vanligt har vi samlat på oss en hel del innan vi lyckas boka tvättstugan och ta tag i det.
Vi ska åka och hämta en soffa i eftermiddag som vi köpt av en jobbarkompis till H i eftermiddag. Vi har bara sett den på bild, men den verkade okej. Vår nuvarande soffa är väldigt sliten, den har hängt med ett tag, så det ska bli skönt att byta ut den. Jag hoppas bara att denna nya soffa är lika bekväm och mysig som den vi har nu... annars vill jag nog behålla den vi har, trots att den är ful. Så mycket tid som jag tillbringar i soffan så kommer bekvämlighet före stil. ;-)

Imorgon ska jag åka ut till Björsund där grannen Fredrik ska hjälpa mig att byta till vinterdäck på bilen.

Min kropp har slutat fungera, jag hasar mig fram i en tröttdimma och är totalt beroende av värktabletter. Sover 14 timmar per natt och sover trots det en stund mitt på dagen. Känner mig som en björn som har gått i ide, men som hela tiden väcks för att genomföra vardagssysslor. Känner mig aldrig mer än halvvaken. När H frågar något enkelt i förbigående som; "vill du har ost på mackan" blir jag helt ställd över att behöva fatta ett beslut och hjärnan får kortslutning.
Ute i stugan ska jag bara slöa. Det är ingen idé att ha för höga krav på tillvaron just nu, då blir jag bara frustrerad. Tv, frukt och en bok. Plus talböckerna förstås, då klarar jag mig bra.

En sak jag har funderat på senaste dagarna är varför jag tyckte så bra om "Böglobbyn" på SVT. Min spontana reaktion var nämligen att programmet var roligt och att det var bra och kul att det äntligen kom ett program på tv som skildrar homosexuella och tar upp problem i vardagen som vi heterosexuella kanske inte tänker på. Jag blev helt enkelt glad av programmet. Men sedan läste jag min kompis Åkes blogg och han tyckte "Böglobbyn" spädde på befintliga fördomar som finns om homosexuella och inte tillförde något gott alls. När jag läste hur han såg på programmet så måste jag hålla med honom, han har rätt. Men jag måste fortfarande stå för att jag spontant tyckte om programmet. Varför det?
Är jag trots allt inte är så fördomsfri som jag önskar att jag vore, eller är det på grund av att jag själv inte är homosexuell som jag inte kan "tänka mig in i" hur det är och därför inte kan förstår trots att jag försöker?
Bra med tankeställare ibland. Jag vet inte riktigt vad jag har kommit fram till mer än att det är svårt att förstå något som man inte ät tillräckligt påläst och insatt i.

Har just tittat på Böglobbyn och måste säga att det är det bästa tv-program jag sett på länge. Blev glad av att titta på det. ;-) Försökte förklara tjusningen med det för H eftersom han har suttit och och spelat wow (World of warcraft) på datorn och inte har tid med struntsaker som tv, men hittade inte några bra ord för att förklara vad programmet handlade om eller varför jag blev på så bra humör av det, kände nog bara att detta program har saknats i tv-rutan och att det träffade precis där det skulle.

Det har varit en bra dag i dag. Vi var till banken imorse och ändrade vårt billån till ett bolån och kunde därmed stryka H:s pappa som medlåntagare. Nu lånar vi pengar med sommarstugan som säkerhet och får då betala tillbaka under längre tid och minska vår månadskostnad. Både H och jag var nervösa imorse och jag var tämligen säker på att vi inte skulle bli accepterade för ett bolån utan att H:s pappa är inblandad. Men tjejen på banken var väldigt trevlig och det var tydligen inga problem att låna med Björsund som säkerhet. Mycket bra.

Skönt att kunna stå på egna ben och slippa vara beroende av föräldrar som tvingas hoppa in och gå i borgen för oss trots att vi är över 30. (Tja, H har ännu ett år på sig innan han når dit, men ändå.)

Efter bankbesöket tog H och jag en segerfika på chokladriket, ett café som serverar kaffe med utsökta chokladpraliner till. Jag festade till med en körbärslikör-pralin och H med en chilitryffel. Gott.

Jag vågade inte åka hem eftersom jag då skulle riskera att däcka och somna och kanske inte lyckas ta mig iväg igen och jag hade tid hos kognitiva terapeuten klockan  två. Med andra ord fördrev jag tiden på stan tills det var dags.
Både jag och terapeuten tycker att jag är princip "färdig" nu och bestämde i dag att vi bara ska träffas två gånger till. Vi gick igenom några mentala övningar i avslappning och "meditation" som jag kan försöka lära mig och använda mig av när smärtan vill ta över. Jag fick med mig en bunt papper hem och ska läsa igenom och prova dom olika övningarna nu under veckan. Jag vet inte om det är terapeuten som hjälp mig eller om jag träffade henne i precis rätt tidpunkt och kunde ta till mig hennes ord på rätt sätt, för trots att jag gått på en massa kuratorsamtal under åren och inte kommit någon vart alls så har denna form av terapi på bara 15 träffar fått mig att gå enormt långt och radikalt förändra mitt sätt att tänka och känna angående min kropp, sjukdom och psyke.

Jag känner att  jag accepterar den jag är nu, med värk och infektioner, jag riktar inte min ilska över sjukdom mot mig själv och försöker inte pressa mig till det yttersta bara för att sedan slungas ner i ett värkhål. Jag är den jag är och livet ändå bra och värt att leva. Yrkeskarriär är inte allt, mitt liv är inte slut för att jag inte jobbar och tjänar mycket pengar, livet har andra värden. Jaja, jag låter snusförnuftig och präktig, men jag börjar ändå kunna tänka i dessa banor utan att bryta ihop och bli förbannad. Jag känner ärligt att det faktiskt är så, livet är bra, roligt och helt underbart trots att dammet ligger tjockt i hörnen och tvättkorgen är full. Jag kan säga åt H att han måste städa (diska, tvätta, gå ut med Kajsa) och stå för att jag inte orkar det just nu och samtidigt veta att jag inte är mindre värd för det, jag gör så mycket jag kan NÄR jag kan göra det.

Jag kan säga ifrån i sista minuten utan att få ångest eftersom jag aldrig vet i förväg hur jag ska må, det är okej. Jag kommer aldrig att få människor i min omgivning att till 100% förstå vad det handlar om, hur det är att leva med en kronisk sjukdom, men det kanske inte heller är livsnödvändigt att alla förstår? Jag har min syster som alltid ställer upp, mina nära vänner och H, dom finns för mig och försöker hjälpa och stötta när det behövs, att festa och skratta när det är det som fattas. 
Att människor jag egentligen inte känner dömer mig på förhand utan att känna mig är deras problem, jag kan inte ta på mig ansvaret att "frälsa" världen till att förstå Fibromyalgi, hur skulle jag kunna föklara en sjukdom som jag knappt själv förstår, trots att jag lever med den? Att främligar ska förstå efter en menings information är dödfött, men ändå levde jag i flera år i tron att "alla" ville lära sig och förstå och att det också på något sätt var deras skyldighet. Knäppt inser jag nu.

Jag kommer fortfarande bli arg på att det saknas förståelse för sjukdom i det här landet,  mest arg på dem som jag ändå tycker jobbar med detta och som borde ha mer vett, som läkare, försäkringskassan och vårdcentraler. Arg på vårdpersonal som inte vill förstå utan tror att man utnyttjar systemet. Arg på människor som tror att jag bluffar. Det skulle vara så kul att få skicka iväg en fibro-förbannelse över alla som tror jag fejkar och få se hur dom skulle hantera sin tillvaro med denna sjukdom. Hi hi. :-)

Men jag kan leva med att ingen förstår, det är så svårt att förstå något man inte upplevt själv.  Förut kändes det outhärdligt att större delen av jorden befolkning aldrig hade hört talas om Fibromyalgi, just nu känns det lika så bra. Bra, för att ju fler som drabbas destå fler sjuka och destå fler familjemedlemmar som inte skulle ha något val om att få bli ovetande.

Om jag inte blivit sjuk skulle H och jag inte ha Kajsa-vovven nu, hur skulle då livet se ut? Om jag inte blivit sjuk skulle vi förmodligen inte ha köpt Björsund, min trygga plats att läka på, och vart skulle jag då stressa ner?

I  fredags ringde Claes och undrade om han kunde komma och hälsa på i helgen. Skoj! Han har opererat bort blindtarmen och varit sjukskriven två veckor och tänkte att det skulle vara trevligt med miljöombyte.
I fredags innan Claes kom så hade H och jag en heldag på stan. Jag var till biblioteket och lämnade tillbaka en kasse böcker och lånade en kasse med nya. Vi var på Myrorna och jag hittade en snygg mockajacka med fårskinnspäls. Varm och bra, så jag slog till på den. Min vinterjacka från i vintras gick nämligen sönder i februari och mina äldre jackor når inte runt min numera knubbiga kropp och jag var i desperat behov av en varm jacka nu när vintervindarna blåser kallt.
H köpte ett par jeans för ett presentkort han fått i födelsedagspresent. Vi inhandlade även lite annat som vi behövde. Skrivmaskinspapper till exempel, så att H kan skriva ut sina jobbansökningar.

Vi avslutade kvällen med att åka och hyra film och bänkade oss sedan i soffan framför en rysare. Mysigt.

När Claes väl kom vid nio drack vi te och pratade tills klockan helt plötsligt var halv två på natten.

I går var vi och hyrde några fler filmer och såg tre filmer. Den som var bäst var en Thailänds rysare vid namn "Shutter", riktigt läskig. Vi tog oss också igenom en kalkonfilm som vi mest skrattade åt för att den var så otroligt löjlig och fånig. Den hette Scar, fånigt namn och fånig film.

I dag hann jag knappt gå upp och vakna till liv innan jag somnade på soffan. Henrik och Claes spelade ett nytt dataspel och jag la mig i soffan med en bok efter frukost, tanken var att jag skulle läsa boken men jag vaknade när H väckte mig tre timmar senare. Med andra ord vet jag knappt var denna dag tagit vägen. claes har åkt hem och jag har tittat på tv och ska snart lägga mig för natten. Trots mitt maratonsovande under dagen är jag fortfarande trött och kommer nog inte få problem att sova i natt.

I morgon ska vi till banken, jag har ingen som helst lust med det, jag är rädd att vi inte kommer få göra om lånet till ett bolån trots att vi äger Björsund. ingen av oss har ju någon "fast" inkomst. Utan H:s pappa som medlåntagare kommer vi nog inte så långt.

I dag vaknade H och jag av att Kajsa gnällde och hoppade runt på oss i sängen. Det blåste storm utanför fönstret och vår modiga lilla hund var livrädd. Efter att ha försökt att somna om med en pipande Kajsa på magen i en halvtimme insåg jag att det inte skulle fungera och gick upp. Nu har jag ätit gröt och druckit en kopp te och bänkat mig framför datorn. Öppnade min mail och hade fått en hel drös mail, alltid lika roligt. Det som värmde mest var från H där det stod;

God morgon kära hustru.
Ville bara tala om att jag älskar dig mest av allt i hela världen. Jag är så glad att vi har vår lilla familj.
Nu ska jag gå och krypa ner i sängen, om bara vår lilla hund kan tänka sig att bereda lite plats.
Din make

Jag är obeskrivligt lycklig över att ha just H till min man och att börja dagen med sådana ord känns underbart.

Jag har gått in i hösten med besked, min kropp är ockuperad av värk, trötthet och kraftlöshet. I går skulle jag laga kyckling till middag och höll på att svimma i köket under processen att skala potatis. Det känns löjligt att orken är så begränsad men jag känner igen det och det skrämmer mig inte längre, jag måste anpassa mig efter det. Med andra ord blir det inte så mycket gjort här hemma, jag har legat på soffan med en bok, broderat lite och tittat på tv.

Mamma berättade igår att hon har bokat Tallinn-resan och vi ska åka den 7 december. Det ska bli kul och jag ser fram emot att det händer något, får hålla tummarna att krafterna är tillbaka då, jag kan säkert vila lite i hytten annars. Ska bli kul att traska runt i Tallinn och shoppa på båten. Vi ska även njuta av stort julbord på båten. För matälskare som syrran och mig är bara det lyx.

Sykursen rinner ut i sanden, jag har bara kunnat vara med en enda gång. Jag får lära mig av det och komma ihåg att det inte är någon idé att boka in något återkommande under höstmånaderna. Tur i oturen att kursen inte kostade något. Jag får se till att fixa iordning min egen symaskin och sy här hemma när jag har ork.

På måndag ska H och jag till banken och försöka göra om vårt billån till ett bolån. Alltså låna på Björsund istället för att som nu ha H:s pappa som borgenär. Mest är det för att minska månadsavgiften, på ett bolån går det att betala av under längre tid och få ner månadskostnaden. Billånet ska annars betalas med 1400 kronor i månaden och det har vi svårt att få ihop till nu.
Jag har fått besked om sjukersättning nu, under ett års tid ska jag ha detta, sedan vet jag inte riktigt vad som händer, antar att jag får det förlängt eller kan få arbetsträna om jag känner att jag kan det. Positivt är att jag kan få pensionärsrabatt nu på tågbiljetter och dylikt. Kanske skulle försöka få ett handikapptillstånd till bilen också så att jag kan parkera på lyxplatser. *ironisk* Fast visst vore det bekvämt. ;-)

Jag tycker fortfarande att hösten som så smått börjar övergå i vinter är mysig. Tiden går så himla fort, jag hinner inte riktigt med, det är bara en månad kvar tills det är dags för adventljustakar och glögg.