karlsdotter

Fastnade framför datorn i kväll igen. Har suttit och surfat på andra bloggsidor och kollat nyheter, tidningar och andra favoritsidor. Jag önskar att jag var bättre på att låta datorn vara och sätta mig tillrätta med mitt broderi, så som jag gör när jag är ute i Björsund, men det fungerar inte när jag är hemma i stan och kan koppla upp mig. Då tänker jag "bara kolla mail" och sedan fastnar jag vid dator i  flera timmar.
Ikväll har jag tittat lite på tv också men inte på något seriöst program utan först på Miljonärerna och sedan Idol. Fast fem minuter in i Idol orkade jag inte med det längre utan bytte till "efter valet" debatt som var lite mer givande. Tittade också på Trauma på Discovery och blev väldigt glad över att det inte var en repris utan ett nytt avsnitt jag inte sett förut. Efter att ha gottat mig i andra människors hemska skador och dramatik på akutmmottagningar i USA så känner jag mig väldigt lyckligt lottad över att sitta här framför dataskärmen med alla armar och ben i behåll och en hjärna som fungerar som den ska.

Var på terapi i dag och nu börjar jag verkligen känna att det går framåt. Jag konstaterade att jag haft färre panikångestattacker senaste året, att jag har ungefär lika ont och är lika trött men att jag inte kämpar emot lika mycket utan börjar acceptera att det kommer bra och dåliga dagar och att jag får försöka ta mig igenom dom dåliga så gott det går. Jag har blivit bättre på att se positiva saker i min tillvaro och liv och jag är inte lika arg längre. Ett tag kände jag mig så förbannad på allt att jag var färdig att explodera, ilska över det orättvisa i att just jag är sjuk, ilska över att inte kunna jobba, ilska över att ha ont. Ilska, Ilska och ännu mera ilska.

Ingenting blir bättre av att jag är arg och det försöker jag verkligen att tänka på när det börjar pysa i mig. Det är bättre att försöka se bra saker och försöka att leva i nuet. Det känns som jag övar mig på det varje dag och i dag har jag noterat att det är väldigt roligt att ta med mig Kajsa till mamma och pappa eftersom Kajsa blir så glad att hon är färdig att vifta av sig svansen. ;-) När jag var till biblioteket under eftermiddagen så insåg jag att biblioteket är en av mina favoritplatser. Jag älskar att gå och läsa på baksidan av en massa böcker och välja ut dom mest lovande. Jag blir glad av det stora utbudet av talböcker som Eskllstunas bibliotek har och att det är väldigt givande att sätta sig i en fotölj och läsa en lyxig tidning (typ illustrerad vetenskap eller Time) som man inte har råd att köpa men gärna vill bläddra igenom.

Väl hemma bytte jag fram och tillbaka mellan mina nya glasögonpar och var nöjd med att jag är lika snygg i bägge paren, väldigt bra val av glasögonbågar. Det var länge sedan jag såg mig i spegeln och tyckte om det jag såg, så det är mer än bra.

Sedan snurrar förstås andra tankar också, som "hur kommer den nya regeringen göra med sjukpensionsnivån"?  "Hur dyrt kommer ett läkarbesök att bli, kommer högkostnadsskydden att finnas kvar?" Men jag vore inte jag om jag om dessa tankar försvann. Skillnaden är väl att jag kan tänka dessa tankar utan att "fastna" i dom. Jag ältar dom inte hundra gånger i mitt inre och drömmer om dem på natten., utan tänker dem och går sedan vidare till andra tankar.

Jag kommer förmodligen aldrig bli den där människan som vandrar totalt sorgelös genom livet trallande på en glad melodi, men förhoppningsvis kanske jag kan nynna någon gång i bland och hitta saker som gör mig lycklig istället för arg.

Jag antar att jag kommer få svaret på hur bra jag klarar detta när den riktiga "vintersjukan" sätter in, än så länge har jag bara fått lite försmak av riktig smärta och är fortfarande ganska pigg. Jag får återkomma i november, det är tunga värkiga dagar som det är lättast att "tappa greppet".

Klockan är halv ett på natten och jag som är så vansinnigt kvällstrött borde befinna mig i sängen nu och inte vid datorn. Så dags för att borsta tänderna och krypa ner under täcket med mp3 spelaren.

Maktskifte! Inte oväntat men ändå en bitter besvikelse. Jag har suttit på helspänn i tv-soffan och försökt att påverka valresultatet med ren viljestyrka och tankekraft, tyvärr gick det inte särskilt bra.
Så nu undrar jag hur länge det kommer dröja innan jag märker av denna förändring i plånboken och exakt hur stor denna förändring kommer att bli. Jag vet att moderaterna gick till val med löften om att dra åt svångremmen kring sjuka och förtidspensionerade och tyvärr hör jag numera hemma i den kategorin. Det är en väldig tur att H snart är klar med sin utbildning och kan börja jobba snart eftersom a-kassan kommer försämras avsevärt.
Jag kan inte ens trösta mig med att fastighetsskatten ska göras om eftersom jag tror att den fasta avgiften som ska ersätta fastighetsskatten förmodligen kommer bli större än det vi betalar för Björsund nu.

Göran Persson ska avgå tack och lov, så det kom ju ändå något gott utav detta. Hoppas nu bara att sossarna inser hur viktigt och bra det skulle vara med en kvinnlig partiledare.
Jaja, nya tag i livet och politiken. Tur att jag fortfarande brinner för någonting,  jag kanske ska börja engagera mig politiskt på riktigt eftersom det är något jag tycker är riktigt kul.

Jag har suttit  framför datorn och gjort "valtest", riktigt roligt att se om mina åsikter verkligen stämmer med det parti jag har tänkt rösta på. Roligaste test hade Eskilstuna Kuriren och DN. Mina åsikter verkar stämma med det parti jag har tänkt rösta på, men det har varit svårt i år jag har vacklat mellan V och MP fram och tillbaka, mest för att jag har så svårt för Ohly. Samtidigt är det svårt att överge V eftersom jag alltid har lagt min röst på dom. I kommunalvalet är det ännu svårare, där känns det som jag inte har riktigt så bra kunskap om de lokala politikerna som jag skulle vilja. Hur som helst, på söndag är det val och jag kommer naturligtvis sitta klistrad i tv-soffan och följa valvakan. Jag antar att jag kommer bli besviken eftersom jag är rätt övertygad om att det kommer bli maktskifte, men hur som helst ska det bli spännande med val och valvaka. Just vid sådana här tillfällen saknar jag extra mycket att inte jobba, att sitta på en tidningsredaktion under valvakan är oslagbart. Men det får jag uppleva i andra hand av mina forna kollegor och journalistkompisar.

Det är skönt att vara hemma i lägenheten och träffa H. Vi var ner på stan och åt lunch ihop för våra allra sista pengar, samt hämtade mina glasögon. Tre par nya glasögon har jag nu och alla är snygga. Känns väldigt bra med ny "look" och jag känner mig väldigtr nöjd med min spegelbild nu när jag slipper de tråkiga metallbågarna jag har haft dom sista åren. Lunchen intogs på den nya grekiska restaurangen och kostade mer än vad det smakade, jag åt en rätt tråkig laxpudding. I vanliga fall är laxpudding en favoriträtt, men denna var inte riktigt så god som jag hade hoppats,

Jag skulle senare under kvällen  laga middag och upptäckte med fasa att vi inte har några som helst färskvaror hemma, ingen mjölk, ägg, ost eller bröd. Inga grönsaker och ingen potatis. Elände. Inga pengar att handla för heller, så det blev att rota i frysen och till sist blev det en fredagsmiddag bestående av fiskpinnar och pulvermos, ingen direkt lyx, men ändå. Vi har rätt mycket mat i frysen så vi ska nog överleva, men jag skulle gärna vilja ha lite mjölk till min havregrynsgröt och lite lättfil. Tror att jag ska panta vår pantflaskor så jag kan inhandla det viktigaste. Både H och jag har sparpengar och det går i nödfall att ta av dessa, men det är så tråkigt att se hur reserverna minskar hela tiden. Jag längtar till H är klar med skolan så han kan börja jobba heltid, då kommer vi få det lite lättare. Men hösten blir tung eftersom jag kommer mista en slant i månaden och H pluggar. Som jag skrivit förut, dyrt med sommarstuga och bil. Vi betalar 500 kronor i månaden bara på el i Björsund, det är en enormt utgift. Nej, jag orkar inte tänka på ekonomi så här strax före läggdags, det bådar aldrig gott.

Annars känns livet väldigt bra just nu. Jag kommer till och med på mig själv med att tycka att hösten är rätt så mysig trots allt. Jag brukar bli så deppig på hösten, men i år känns det okej att ta fram en varm kofta och stoppa fötterna i fårskinnstofflorna. Jag mumsar på äpplen från det överfulla äppelträdet i Björsund, tror jag är uppe i 5-7 äpplen om dagen. Jag hade med mig en stor kasse äpplen hem som jag hoppas ska räcka några dagar.

Pratade i telefon men Nilla och blev väldigt glad att höra att hon mår bra och börjar få tillbaka hoppet om Daniel och deras liv tillsammans. Jag kan inte föreställa mig att det skulle kunna ta slut mellan dom eftersom dom passar så enormt bra ihop och det känns på något sätt att det är "åkta" kärlek dom emellan.  Jag håller tummar och hoppas att det ska fortsätta åt rätt håll. Nilla är värd det bästa eftersom hon helt enkelt är bäst! Så är det med det.

Jag mår äntligen bättre. Jag har varit förkyld och mått risigt ända sedan i söndags och blev kvar här i Björsund. Jag skulle ha åkt hem i måndags, men jag fick ställa in terapitiden och stanna kvar i sängen. Har varit helt orkeslös tills i dag, bara legat i soffan och tittat på tv eller i sängen och lyssnat på talböcker. Kajsa har varit färdig att krevera av uttråkning, som tur är så har Nina kommit hit varje dag efter jobbet och tagit med Kajsa på långpromenad. Trots att det är trist att vara trött och ha ont i huvudet, så fungerar det ändå rätt så bra att vara sjuk i Björsund, konstigt nog blir allt lättare här. ;-) Känner mig så fri från alla "krav".

I dag mår jag bättre och har äntligen orkat fixa iordning lite här ute. Diskat all smutsig disk, tömt dasshinken (inte en av de roligaste sysslorna här ute) och plockat bort all fallfrukt under äppelträdet. I morgon ska jag åka in till stan och vara hemma ett tag. Det har varit helt underbart väder dom senaste dagarna det känns mer som sommar än höst.
Jag har suttit ute och ätit frukost fyra dagar i rad. Det är trots allt en väldigt speciell känsla att sitta ute i trädgårdeb med en stor kopp te framför sig och bläddra sig igenom morgontidningen utan att behöva stressa eller tänka på att man ska iväg någonstans. Jag kanske lyckas vänja mig vid att vara sjukpensionär till slut.

I dag när orken fanns så var Kajsa och jag på skogspromenad och så var jag ner till bryggan för att låta Kajsa bada och simma efter sina flytleksaker. Tror det är väldigt bra motion för henne att simma samtidigt som hon tycker att det är hysteriskt roligt.

Jag har fortsatt sy på mitt pilliga broderi och tycker fortfarande att det är fantastiskt roligt.

I går hade vi surströmmingsskiva här ute i stugan. Eller rättare sagt hade mamma och pappa surströmmingsskiva och jag hängde med på ett hörn. Mamma bjöd på allt så jag var bara "gäst" även om vi hjälptes åt med förberedelse och disk efteråt. Stellan, Nina och Fredrik var inbjudna. Fredrik älskar surströmming av någon märklig anledning. Jag gjorde ett försök att provsmaka men det är helt enkelt oätligt. Efter det misslyckade försöket som nästan förstörde aptiten helt så höll jag mig till rostbiff, skinka och köttbullar.
Det var riktigt trevligt och vi satt kvar länge och pratade. Pappa och Stellan drack snaps och öl, medan vi andra höll oss till alkoholfri cider.

Jag sov i lillstugan eftersom det är lättare för mig att sova där och låta mamma och pappa sova i dubbelsängen i stugan. Kändes märkligt hemvant att sova i lillstugan igen, förutom en alldeles för mjuk madrass så sov jag som en sten. I dag är jag seg och har ont i halsen så jag har legat i soffan och tittat på tv med Kajsa bredvid mig, hon är också trött efter att ha "vaktat" mamma och pappa hela tiden dom har varit här.

Jag har haft några mysiga dagar här i Björsund, jag har broderat och lyssnat på böcker. Jag har varit i skogen med Kajsa och läst en del. Jag känner fortfarande att det är helt rätt med sjukersättning för mig, det känns bra i magen. ;-) En stor oro som jag hade liggande på lut i kroppen har försvunnit.
Jag tror att jag har varit väldigt rädd för att misslyckas med arbetsträning. Att jag skulle lyckas driva igenom att få träna igen och att jag inte skulle klara det, att det skulle bli ett steg bakåt. Jag antar att slutresultatet ändå skulle ha blivit sjukersättning i så fall, men konstigt nog känner jag inte att detta är resultatet av ett misslyckande. Nej, jag känner det som jag skrev förut som en ny början.

Fick ett mess från Claes att han har startat upp sitt nya fik och att det går bra men är massor av jobb. Det låter som han trivs och tycker det är kul. Roligt!

H ligger hemma i lägenheten och är sjuk. Typiskt just nu när jag vet att han har fullt upp med både jobb och skola.

Kajsaskrutt ligger i soffan och drömmer, hon är så otroligt söt när hon sover och det rycker i tassarna. Hon jagar säkert fasaner i sina drömmar, det är det roligaste hon vet. ;-)

Jag var så nervös inför mitt möte med försäkringskassan i måndags. Jag visste inte om jag ville be om sjukersättning eller försöka få igenom att jag skulle få arbetsträna. En del av min ville så förtvivlat gärna få en chans till att försöka komma ut på arbetsmarknaden medan en annan del av mig blir stressad av bara tanken. Märklig känsla. Väl där så visade det sig att min nya handläggare helt på egen hand hade kommit fram till att jag från och med nu skulle ha sjukersättning (det som tidigare hette sjukpension) och hade förberett olika papper för mig att skriva under. Jag hade inte särskilt mycket att säga till om. Så här i efterhand så var det nog det bästa sättet, för nu slipper jag fundera på om jag skulle ha "valt" annorlunda, men jag hade inget val.

Nu ett par dagar efteråt vet jag att detta är rätt. Jag har vaknat både igår och i dag och känt mig lugn, nästan lycklig. Vet att det låter sinnessjukt, men det känns som jag fått tillbaka mitt liv på något sätt. Istället för att låta mig styras av läkare och försäkringskassan kan jag nu på egen hand jobba för att komma vidare. Med sjukersättning är jag mycket "friare" än med sjukpenning. Jag får till exempel jobba (eller ha volontärjobb) upp till 5 timmar i veckan. Så om jag skulle vilja skriva en krönika eller artikel och försöka få den publicerad så kan jag göra det utan att bryta några regler. Jag funderar också på att kolla upp om det är möjligt att plugga på så sakta fart att det blir tillåtet. Alltså behöver detta inte vara slutet, att jag gett upp allting och blivit sjukpensionär för resten av mitt liv, utan det kan vara en ny början. Dessutom gäller beslutet om sjukersättning (beslutet kommer fattas under hösten) gälla från ett till tre år, så det är inte alls för evigt, och skulle jag helt plötsligt må mycket bättre och känna att jag kan jobba igen så går det att avbryta sjukersättningen. Som det ser ut nu kommer jag förmodligen inte kunna jobba mer än fem timmar i veckan hur gärna jag än vill.

Efter detta möte så blev magkatarren mycket bättre vilket förmodligen tyder på att jag varit extremt nervös och spänd inför mötet med FK. Jag känner en enorm lättnad.
Ekonomiskt kommer jag förlora cirka 500 kronor i månaden vilket är mindre än jag hade räknat med, så även det känns okej.

Jag har börjat på ett nytt broderi och blev glatt överraskad av hur roligt det var att sy. Det är en jultavla med motiv av en medeltida drottning klädd i mörkröd pälsklädd kappa och klänning med juveler och pärlor. Vet inte om slutresultatet kommer bli något att hänga på väggen, men det gör inte så mycket eftersom själva broderiet är så roligt att sy. Jag syr både med guld och bronstråd och syr fast små små pärlor allt eftersom. Kappan sys i ett mohair garn som är alldeles luddigt. Alla stygn är så små att dom knappt går att uttyda men det gör faktiskt det hela ännu roligare, känns som jag genomför något mycket avancerat. ;-) Samtidigt som jag syr så lyssnar jag bokband, jag är så van vid kombinationen att jag har väldigt svårt att brodera utan att lyssna på något, det blir inte samma sak då.

Pappa var ut hit igår och klippte gräset åt mig (jag är i sommarstugan och skriver detta) och det blev så fint. Jag försökte klippa gräset förra veckan men hade inte krafter nog så jag gav upp det. Nu är tomten i perfekt skick. Mamma och pappa kommer hit i helgen eftersom vi ska ha surströmmingsskiva med grannarna här ute. En årlig tradition som jag ibland är med på trots att jag inte gillar surströmming, det brukar finnas annat smått och gott att stoppa i sig.
Apropå mat så har jag fortsatt med att äta nyttigt sedan jag kom hem från Sofia. (Med några små undantag) Mycket frukt och inget onyttigt. Men jag håller inte på och väger maten osv, utan äter det jag tycker om men ser till att vara sparsam med fett och grädde. Det blir mycket linser och bönor när jag är här ute i Björsund och lagar mat till mig själv, H är inte så förtjust i linser.
I går gjorde jag ett storkok av en köttfärs och grönsakssås som går att ha till både ris eller pasta. Hade i massor av paprika, morötter, purjolök och färska tomater (dom är billiga nu) och la allt jag inte åt upp i portionsförpackningar i frysen. Bra att ta till sega dagar då det är jobbigt att laga mat. Jag ska göra storkok på kålpudding också för det är en av mina favoriträtter. Mamma och pappa har varit i Dalarna och plockat lingon så jag har fått två burkar med alldeles nykokt och färsk lingonsylt. Gott.

Jag ska börja på en sykurs nästa vecka tillsammans med Mia. Själva kursen är gratis, men man får ta med sig material att sy själv. Jag ska ta med tyget till gardinerna vi ska ha i nya tillbyggnaden till att börja med, sedan får jag se vad som dyker upp, har en del kläder som kan behövas bättras på.

I går var H och jag till veterinären med Kajsa som har fått analsäcksinflammation. Hon fick penecillin och vi blev 600 kronor fattigare.
Vad gör man inte för sin minsta familjemedlem? Jag har köpt en falukorv att skära bitar av och gömma tabletterna i.