karlsdotter

Så var det kväll, jag har haft en riktigt dålig dag, fattar inte riktigt vad som är fel, jag är dödstrött, ljud- och ljuskänslig och alldeles tom i huvudet. Jag har haft otrolig huvudvärk hela dagen och först nu börjar det lätta lite. Jag har inte kunnat göra någonting, inte lyssna bokband och inte brodera, jag har mest vilat, traskat runt i lägenheten och slösurfat på datorn. Försöker påminna mig själv om det här med att vara positiv, men tror inte att jag vet hur man gör. ;-(

Undrar om andra (utifrån) ser mig som en väldigt pessimistisk människa? Jag funderar på om detta med livsinställning kan vara ett av mina grundläggande problem, jag ser mig själv som stark, ironisk och rätt envis. Men sådana här dagar när jag är så här trött och ingenting fungerar då känner jag inte igen mig själv över huvud taget. Jag är inte ett dugg stark och envis, bara gnällig och nedstämd. Det börjar till och med kännas som den starka och ironiska människan jag en gång var kommer längre och längre bort från det jag är nu, jag är inte samma person som jag en gång var. Antar att jag måste försöka acceptera denna nya person och bli sams med mig själv och hitta drivkraften igen, och det känns som den finns där bakom hörnet, men i denna trötthetsdimma fungerar ingenting. Så fort jag mår lite bättre fysiskt så hänger psyket på direkt och jag kan bli riktigt bubblande glad och positiv och ha kul... men med många sega dagar försvinner "jenny".

Svårt att beskriva. Det är klart att psyket och det fysiska hänger ihop, men det är svårt att veta vart det ena börjar och det andra tar vid. Oftast känns det som det fysiska drar ner det psykiska och det blir en ond cirkel, svårt att vara glad när jag inte orkar någonting, när ingenting fungerar. Samtidigt så kanske jag skulle återhämta mig snabbare om jag kunde "ta fram" positiva saker och göra de bästa av situationen. Jag kan sitta och resonera så här i timmar för mig själv; "jag borde tänka så här" "jag borde nog fösöka göra så här" men när det kommer till kritan och jag vaknar seg och dödstrött så finns det ingen kraft att hitta de "rätta" tankarna. När jag mår bra tänker jag och planerar och förutser hur jag ska göra de lättare för mig själv, jag ska banta så jag får lite bättre självfötroende, jag ska tänka på bra saker och komma ihåg att jag i mitt inre inte är bunden till sjukdom, utan att jag fortfarande är densamma även om jag är lite begränsad. Fokusera på mina vänner, på H, på Kajsa, på allt jag har och är lycklig över. Fokusera på allt i mitt liv som jag är stolt över och inte det som jag känner att jag misslyckats med. Visst skulle jag fortfarande vilja fortsätta min yrkeskarriär, bilda familj, få barn... men jag måste försöka se vad jag kan göra istället. Jag samlar livserfarenhet och utvecklas fortfarande, mitt liv är inte slut här.

Kanske tänker jag för mycket och att det är därför hjärnan blir så upptagen att den slutar fungera och skriker ut smärta smärta smärta. *ironisk* En läkare sa en gång att jag intellektualiserar min situation, att jag kan beskriva allting väldigt bra i ord men att jag inte har förmågan att hantera det som händer rent konkret, kanske är det så och vart börjar jag då? Antagligen är det sådant här jag ska ta upp på den kognitiva terapin, får nog skriva en minneslista och ta med.

Mitt i denna sörja av smärta och trötthet som denna dag fört med sig så har jag fått två mail från två goda vänner som jag saknar och som står mig nära. Jag blev så glad när jag såg deras namn i avsändarraden och jag fick en påminnelse om vilken tur jag har  haft som har  lyckats träffa dessa underbara människor och utveckla en så nära relation. S och N finns kvar trots att jag är dålig på att höra av mig och att jag inte orkar umgås som förr. Det bästa är nog att både S och N inte ser någon skillnad på mig nu som då, för dem är jag samma vän som jag var förut.

Saknade H i dag när han var i skolan, han hade lång skoldag och det var så tomt i lägenheten. H ska sitta vid sin dator och finnas där med sin närvaro, ge mig trygghet, kärlek och styrka. Även om vi inte umgås och pratar särskilt mycket (tur det en dag som denna när jag knappt står ut med tangenternas knapprande mot tangentbordet) så finns han där, frågar hur det är och bryr sig om.
H har blivit på bättre humör och ger lite mer av sig själv igen, det känns bra.

Jag har funderingar på barn igen, det ämnet envisas med att dyka upp med jämna mellanrum. N och jag pratade lite om det på telefon och det var nog det som fick mina tankar att snurra igång. Ena stunden vill jag bli gravid och få barn och tror att allt praktiskt ska lösa sig om/när detta väl skulle hända. En annan del av mig ser problemen, att jag helt enkelt inte skulle klara av att sköta ett barn på "heltid". Jag orkar knappt med att sköta Kajsa ordentligt, försummar hennes päls som tovar ihop sig och gör att vi måste lämna in henne på hundsalong för att klippa bort alla tovor och få ordning på henne igen, ett ständigt dålig samvete. Även detta med motion och långa promenader, det är sällan det fungerar som det borde. Nu har Kajsa ett väldigt bra hundliv och hon blir definitivt inte vanvårdad, jag är ju hemma med henne mest hela tiden, och vi tränar övningar inomhus och jag aktiverar henne så gott det går. Det är mer samvetet över att jag (vi) borde göra mer. Om detta dåliga samvete poppar upp i samband med Kajsa, hur skulle det då inte bli med ett spädbarn? Ett barn måste få gå ut och leka varje dag. Kan inte säga till ett barn att "mamma orkar inte laga mat i dag" eller "mamma måste sova nu halva dagen så du får vara tyst och sköta dig själv". Kommer ihåg när Kajsa var valp och jag var helt förstörd av att gå upp vid sex varje morgon för att hon måste ut och kissa. Med en baby är det inte tidiga morgonpromenader utan vaka nätterna igenom. Hm.

Eftersom H inte vill ha barn så blir det svårt att övertala honom att han måste ta huvudansvaret, det hade varit en annan sak och han gick och längtade efter att få barn och kände att det inte spelade någon roll för honom om jag inte kan ge 100%. Fast inom mig vet jag att jag skulle ge 100% och mer... det är bara det att mina 100% inte räcker lika långt nu som förr.

En annan aspekt är att jag är rädd att jag inte kan bli gravid. Detta grundar jag på att jag gjorde uppehåll med p-piiler i nästan 2 år och ingenting skedde, Detta i en period där jag verkligen ville ha barn och det kändes rätt och Henrik motvilligt hade gett sitt samtycke och vi sa "vi ser vad som händer". Det som hände var att jag fick åka in akut och operera bort halva äggstocken tillsammans med två stora cystor (godartade). Jag har endometrios som försämrar oddsen för att bli gravid även om det inte ska vara omöjligt. Efter operationen rekommenderade gynekologen att jag skulle börja med p-piller igen eftersom detta hindrar att nya cystor bildas och dessutom minskar p-piller risk för värk och infektioner som ofta uppstår vid endometrios.
Eftersom jag fick en smärre chock vid operationen och var enormt trött på mensvärk och inte ville ha nya cystor så blev det p-piller. Gynekologen menade att OM vi vill ha barn i framtiden så kan vi söka hjälp för att få komma till specialist som kan utreda oss osv.
Tanken på nya läkarundersökningar, möjligheten att jag är steril (eller har problem att bli gravid) gör mig osäker, det skulle kännas som ännu ett misslyckande. Det skulle knäcka mig helt att få svart på vitt att jag är ofruktsam.

Så kanske är det i rent självförsvar som jag nu har inställningen att jag inte vill ha barn. Fast jag vacklar i det för jag vill ha barn innerst inne. Om världen såg ut som den gjorde innan fibromyalgi, innan endometrios, innan sirapströttheten, då skulle jag inte tveka en sekund. När A (syster) fick min systerson var jag så avundsjuk och ville ha en egen liten knatte. Tiden var förstås helt fel, jag var bara 18 år och hade ingen utbildning ännu. Ingen pojkvän heller för den delen, så det gick inte. Men nu efteråt kan jag ändå sitta och fundera på hur livet skulle ha sett ut om jag struntat i utbildning, struntat i att "vänta på den rätta" osv. Fått ett barn då när jag mådde som bäst och hade energi och massor att dela med mig av och "ge" till ett barn.Vid den tiden i mitt liv hade jag fixat att vara mamma, till och med ensamstående. Ekonomin hade väl inte varit den bästa men ändå. Allt hade blivit annorlunda, fast på vilket sätt?

Jag hade antagligen inte utbildat mig till journalist, inte flyttat Sverige runt för att vikariera på olika tidningar. Jag hade kanske aldrig träffat H, min man som jag älskar och som jag hoppas alltid ska finnas i mitt liv.
Samtidigt vet jag nu att jag knappt hann börja min yrkeskarriär innan den tog slut och att jag har studieskulder på 280 000 kronor... till ingen nytta. Kanske hade ett barn inte varit så dumt?

Det är bara tankar. Jag vill inte byta bort tiden på folkhögskola, för där hittade jag mig själv och utvecklades otroligt mycket. Jag vill inte byta bort tiden på Folkhögskolans internat för den är den roligaste i mitt liv. Träffade H på skolan, min stora kärlek, min livskamrat.  Träffade många vänner där, bland annat S som jag fick mail av i dag.  Jag gillar min utbildning och jag är glad över den erfarenhet jag fick på mina jobb.  Jag hoppas på att någon gång i framtiden kunna använda mig av det igen, på något sätt.

Är extremt dålig på att knäppa rätt på tangenterna, det följer med i kittet av huvudvärk / trötthet och allt det där som jag redan nämnt. Så jag får läsa noga och hoppas på att upptäcka och rätta till det mesta. Oj vad tiden flyger iväg, det är läggdags för mig för länge sedan. Jag ska helst sova innan midnatt, annars blir min dygnsrytm störd och jag får svårt att sova. Skönhetssömn på 10-12 timmar per natt är ett måste.  *fniss*

Kajsa fick ett märgben under eftermiddagen och det sysselsatte henne i flera timmar, så hon ligger redan helt utslagen i sängen.

Rubriken sammanfattar hur det känns i dag. Kan knappt hitta ord för hjärnan är dimmig. Började dagen med Tiparol och alvedon i vanlig ordning för att kunna ta mig upp, nu när jag väl är uppe vill jag helst gå och lägga mig igen, men det ska jag INTE göra.
Jag har varit ute i stugan några dagar, kom hem i måndags. Det var skönt att byta miljö lite och se andra väggar än lägenhetens välkända. Hade inte så mycket ork i stugan heller, men det märks inte lika mycket där, det känns naturligt att inte ha några krav där ute, jag sover middag om jag behöver, jag tar det lungt och stannar i soffan med en bok om inte skogspromenad lockar. Här hemma känner jag mig alltid överväldigad av allt jag vill och borde göra, dammsuga, åka och handla, plocka in tvätt i garderoben, tvätta upp smutstvätt och blir så matt av bara tanken på allt jag borde ta mig för att jag inte lyckas genomföra något av det, Samtidigt som jag inte kan koppla av och vila eller göra någon annat heller.

Just nu håller jag på att färga ögonbryn och ögonfransar som har en förmåga att försvinna helt annars, har målat i dom varje dag ett tag nu, trots att jag hasar runt i mysbyxor och tofflor så stör det mig att inte ha ögonbryn, knäpp fåfänga ;-) Så nu hoppas jag på att färgningen blir bra och att mina icke synliga ögonbryn tar form igen.

Äsch hittar inte orden, hjärnan är tom och luddig. Det blir inte mer än så här just nu.

Vilken härlig vårdag! Trots att det är massor av snö kvar, så börjar det faktiskt kännas som vår. Underbart!
H och jag har varit ut till sommarstugan ett par timmar. Det är så fint där ute. ;-) Känner mig så "vuxen" som  har bil och sommarstuga, undrar när det  hände? Att jag blev vuxen alltså?

H var också på bra humör nu när hans prov, som han pluggat så intensivt inför, är avklarat. Vi fixade äggmackor och varm choklad i stugan och sedan promenerade vi med Kajsa i den djupa snön. Kajsa älskar att åka ut till stugan, där kan hon springa runt fritt och jaga småfåglar och gräva upp vedpinnar och göra allt en hund tycker om. Vi promenerade ner till vattnet som fortfarande är fruset och satt oss på en bänk på en brygga. Det var strålande sol och all snö gnistrade bländande vitt. Tystnaden där ute är som balsam för själen, bara att sitta där i solen och se Kajsa leka i snön fyllde på med glädje och trivsel och jag konstaterade att ibland, som i dag så stör det mig inte alls att vara sjukskriven. Hade inte kunnat åka ut till landet en dag mitt i veckan om jag fortfarande jobbat, vi hade inte ens haft Kajsa om inte jag blivit sjuk. Just i dag, på en bänk i solen, så kändes det helt okej, livet har andra sidor än jobb och karriär. Sol på en bänk vid sommarstugan uppväger en hel del.
I morgon efter hundkursen så ska Kajsa och jag åka ut till stugan och stanna ett par dagar, förmodligen över helgen. H bar in massor av ved i stugan så att jag slipper det när jag är därute, samt han fixade och bar in sex dunkar vatten. Det är bökigt att inte ha rinnande vatten, men det fungerar hjälpligt ändå. Jag brukar inte diska varje dag, samlar ihop tre/fyra dagars disk och diskar den samtidigt, Använder papperstallrikar om jag är ensam, sköljer ur temuggen och använder den igen osv. Det blir inte som hemma, men det fungerar bra.

Björsund är mitt återhämtningsställe, dit åker jag när jag behöver varva ner, tänka över något, eller när jag vill byta miljö. Det är helt fantastiskt att ha den möjligheten, lyxen att byta boende ett par dagar. H kan inte följa med ut nu i veckan eftersom han har skolan, men det var kul att vi kunde åka ut bägge två i dag.

Terapin igår kändes bra. Vi pratade om att jag borde försöka strukturera upp dagarna lite bättre, och få lite rutiner trots att jag är hemma hela tiden. Så jag satte mig och planerade en matsedel tillsammans med H när jag kom hem, och nu ska vi försöka följa den. Planerade också in när jag ska promenera med Kajsa och vilka dagar H ska laga mat och diska, samt vilka dagar jag ska göra det.
Har också satt upp datum för mig sjäv när jag ska börja banta igen (på måndag, när vi får pengar) och hoppas på att denna gången kunna hålla på längre än en till två veckor. Jag måste försöka gå ner i vikt, mår inte alls bra av att se, känna mig och vara så tjock som jag är nu, dessutom har jag inga sommarkläder som jag fortfarande kommer i, och det finns absolut inga pengar kvar till en ny sommargarderob. Dödligt tråkigt att banta, usch och fy, får frossa i nyttiga saker, snart kommer det finnas jordgubbar, melon, blåbär och annat så jag borde överleva. Fast jag vill hellre ha ett magiskt piller som tar bort övervikten utan svältkurer, den som uppfinner det kommer tjäna många miljoner, tror det är fler än jag som skulle betala en stor summa pengar för att få äta gott istället för nyttigt.

Enligt vårt schema ska jag laga spaghetti med tonfisksås i dag. Jag är redan hungrig, blir hungrig bara av tanken på att banta. ;-( H och Kajsa sover middag. H satt uppe sent och pluggade (och spelade nog lite dataspel också, om jag känner honom rätt.) och Kajsa är helt slut av allt spring i djup snö ute på landet. Konstigt nog bara jag som är pigg vilket är mycket ovanligt, det känns som vintersegheten börjar avta så sakta, jag har lite mer krafter att ta av. Det är helt obeskrivlligt skönt, jag blir en eremit när jag knappt orkar lämna lägenheten.

Lyxkryssningen är beställd. Jag har egentligen inte råd, men samtidigt ska det bli roligt att göra någon med A. Att hinna träffas riktigt ordentligt och få nöjet att äta massor av god mat, dricka gott vin och drinkar. Att handla i taxfree och traska runt i Helsingfors. Skoj. Det bästa är att A och även mamma är lika matfixerade som jag och vi kan med andra ord frossa ordentligt och uppskatta lyxen i att göra just det. Som sagt ena vägen kommer vi att inta en fem rätters middag med utprovade viner och den andra vägen buffé/smörgåsbord. TVÅ lyxfrukostar med bubbel ingår också, samt en bra hytt.
Nu är det bara att vänta till maj, skönt att ha något att se fram emot.

Hade någon vild förhoppning att vakna pigg och kunna genomföra min dag med dess planer smidigt. Jag ska på mitt första möte med en kongnitiv terapeut i dag klockan ett, efter det tänkte jag mig en vända på stan, ta en kopp kaffe och kolla på folk, och sedan ska jag möta mamma och syster för att boka vår lyxkryssning till Helsingfors. Vaknade inte pigg. Vaknade knappt överhuvudtaget, segade mig upp ur sängen med stor möda och vacklade ut och tog smärtstillande och sedan in i sängen igen för att vänta på att de skulle börja verka. Kajsa som brukar vara morgontrött var i stället pigg och ivrig på att få gå ut, så hon gnällde och gav upp små missnöjda ljud som bara kunde tolkas som "kom igen nu matte, jag vill ut... ligg inte där i sängen, jag vet att du är vaken och jag vill UT." Suck. Fixade inte att duscha det blev bara en raggardusch med ny deodorant under armarna och ett moln parfym. Målade i ögonbrynen också, för de har en förmåga att försvinna helt och får mig att se knepig ut.

Lyckades klä på mig och har nyss varit ut med Kajsa, hade godis i fickan och lockade in henne igen efter uträttade behov. Känns inte så bra, vet att hon behöver mer motion, men vad ska jag göra? Hon ska dessutom vara själv större delen av eftermiddagen så hon skulle behövts tröttats ut, men nu är det som det är. Jag kanske inte blir borta så länge, för jag har en k'änsla av att jag inte kommer vara så lockad av att strosa på stan efter mitt möte. Som det känns i kroppen (och min luddiga hjärna) så kommer jag åka hem och sova i stället. Fast jag hoppas på att piggna till, att värken lättar när jag väl är i gång.

Jag hoppas att min kommande terapi kommer hjälpa mig framåt. Vad jag har förstått så är kognitiv terapi mer konkret än "vanlig" navelskådande terapi, som jag redan försökt. Mer att ge verktyg för att klara av konkreta problem. Jag hoppas på att kunna få hjälp med hur jag ska hantera smärta och trötthet, samt få lite hjälp att tänka positivt. Just nu känns det som jag är väldigt bra på att fokusera på sådant som INTE känns bra, det mesta i livet kretsar kring tråkiga fakta som värk, trötthet, sjukskrivning, Försäkringskassan och läkarnas oförstående osv. En ständig kamp som skapar frustration och ilska, tillslut vanmakt.
Jag vill kunna se positiva saker i det lilla, jag försöker, Kajsa, sommarstugan osv. Men det ÄR svårt att vara positiv, jag hoppas på att det kan ändras.

Nu ringde min syster och vi har flyttat fram mötet på stan, så att vi träffas direkt efter min session. A skulle sluta tidigare på jobbet och ville inte sitta där hela dagen i onödan för att träffa mig och mamma klockan fem, vilket betyder att jag slipper traska runt på stan och försöka fördriva tiden. Bra.

Kryssningen ja. Mamma har bestämt sig för att bjuda A på kryssning och det ska bli så kul att göra någon tillsammans. Det skulle vara ännu bättre om vi kunde lämna mamma hemma, men det ska nog gå bra att ha henne med också. ;-) Vi ska åka på Gourmet-kryssning med vinprovning, 5-rätters middag och lyxfrukost med skumpa. Ser verkligen fram emot all god mat, lyx och flärd, det kan behövas för att fögylla vardagen. Vi ska åka i maj, så då har vi något att se fram emot ett tag.

Jag förstår inte vart tiden tar vägen, tyckte att jag hade gott om tid att sitta här och skriva, men nu ser jag att klockan tickat på och att jag måste börja röra på mig. Jag hoppas att jag inte ska behöva skrapa rutorna på bilen, de rörelserna kommer inte vara snälla mot min nacke. Äsch, nu börjar jag igen, positivt tänkande skulle jag försöka med; klart det inte är frost på rutorna, det är snart vår och var inte särskilt kallt ute!
H kommer säkert hem tidigt i dag och tar med Kajsa på en riktig långpromenad, så slipper jag ha dåligt samvete för henne. Tror förresten att jag kommer vinna på triss också om jag tar mig råd att köpa en lott.
Läkarna kommer snart uppfinna ett magisk piller som gör mig frisk så jag kan börja jobba igen. Tra la la la la. Livet är så bra!

Lördag. Hade en toppendag i går, vaknade pigg klockan nio på morgonen och nästan flög in i duschen. Just nu känns det som det var evigheter sedan jag hade en pigg dag så jag tackade och bockade och flöt med. ;-)
Ringde mamma och hörde om hon hade lust att följa med mig till Växthuset/plantaget för att handla blomfrön och nya blommor.  Solen var framme och trots all snö så börjar det kännas som vår. Det blir första våren och sommaren med sommarstuga och jag ser fram emot att pyssla i trädgården ocg fixa grönsakslandet. Det ska bli så kul att få se resultat. Köpte bland annat vallmofrö och solrosfrö, tror inte det finns vallmo därute nu, så jag tänker plantera och sedan tänka på det som "mina" blommor varje år dom kommer igen. Eftersom jag inte kan ett dyft om trädgårdsarbete så får jag lusläsa på fröpåsarna och ta mamma till hjälp. Förmodligen lär jag mig mer allt eftersom.
Jag var också till Rusta för att titta på och inhandla nya gardiner till mysrummet. Jag kollade in utbudet och var sedan hem för att hämta upp H så vi kunde bestämma tillsammans. Hittade fina gardiner billigt, eller i alla fall trodde vi det tills vi kom hem och upptäckte att det inte var två gardinlängder i förpackningen utan enbart en. Surt. Så i dag åkte vi tillbaka och köpte en längd till och konstaterade att det inte blev så billigt trots allt. Nu sitter i alla fall de nya gardinerna på plats och gör stor skillnad i rummet. De förra var missfärgade och solblekta och såg väldigt solkiga ut. Nu fattas det bara färg på väggarna och lite nya tavlor här inne.

Gårdagen fotsatte med en tvångsfika hos mamma och pappa, måste alltid tvinga mig till att tillbringa tid hemma hos föräldrarna, det börjar krypa i kroppen på mig av rastlöshet efter bara ett par minuter. Kajsa var med (hon hade varit kvar med pappa medan mamma och jag var och handlade blommor) och hon stortrivdes förstås. I Kajsas värld finns det inget bättre än att hälsa på "mormor" och "morfar" och hon var exstas lycklig.

Väl hemma igen sjönk humöret eftersom H satt och pluggade och var på vansinnigt dåligt humör. Han försökte hålla det för sig själv och satt tyst vid datorn och suckade. Men hans ilska osade runt i lägenheten och smittade till slut av sig på mig som också blev irriterad och lättstött. Det är jobbigt att inte kunna prata normalt med varandra utan att  hela tiden får griniga svar, och irriterade kommentarer. Jag lagade ugnspannkaka med bacon i ett kök överbelamrat med disk och såg en lång fredagkväll framför mig. Längtade till min syster som alltid "firar" fredagkväll med god middag och vin, men fast jag säkert skulle vara välkommen hem till henne så blev jag kvar hemma. Humöret höjdes igen efter middag och smågodis. En godisskål får mig alltid osvikligt på bra humör.
Försökte hitta något på tv att slötitta på, men utbudet fredagkvällar är urtrist. Jag har följt Let´s dance dom sista veckorna och nu när det slutat hittade jag ingenting som fångade mitt intresse.
Gav upp tv:n och satt mig och broderade istället. Lyssnar på Greven av Monte Cristo och den är  rätt komisk eftersom människosynen är så annorlunda i gamla böcker, men den är fängslande så jag ska lyssna klart.

På förmiddagen i dag åkte vi iväg lite utanför stan och släppte lös Kajsa så att hon kunde få springa av sig riktigt ordentligt. Det har mest blivit små korta promenader för hennes del sista tiden. Nu fick hon springa och leka tills hon var så trött att hon inte orkade springa mer, då åkte vi hem. Att se henne sätta av som en virvelvind i den djupa snön får mig alltid att le, hon är så söt och utstrålar så mycket livsglädje. Det måste vara rätt skönt att vara hund.

Väl hemma i lägenheten igen känner jag mig lite tungsint, H tappade humöret när han skulle sätta upp de nya gardinerna och var ihopbiten med taggarna utåt. Jag kände mig helt plötsligt gråtfärdig och gick in i vardagsrummet och borrade ner ansiktet i Kajsas päls. Kanske är jag extra känslig eftersom jag ska ha mens, eller så smittar H,s vårångest av sig på mig. Jag är inte lika pigg i dag, utan har ont, det tar ner mig och jag blir känsligare.
Sista dagarna har högerarmen strulat ordentligt, kanske för att jag broderat rätt så mycket, kan inte göra några monotona rörelser utan att överbelasta och få värk. I två dagar har handen och armen domnat bort och gjort ont. Nu börjar det sprida sig till axeln och nacken.... borde förstås göra uppehåll med korsstygnen, och vila armen, men jag VILL inte det. Nu när jag äntligen hittat något som känns roligt och meningsfullt att göra, samtidigt som jag lyssnar på mina böcker så vill jag inte ge upp det nöjet bara för att min arm bråkar.

Känner mig som sagt lite nedstämd och skulle behöva något som höjde humöret.... en pubrunda, ett restaurangbesök, ett glas vin. Men som vanligt har vi inga pengar, och jag tror inte H är ett dugg sugen på något av mina förslag. Vi använde det sista av månadens pengar till att fixa till datarummet, och mer därtill. Jag tog ut 1000kr av mina spar/fond-pengar eftersom jag enligt planen skulle bjuda min syster på middag ikväll, en födelsedagspresent som hon inte utnyttjat ännu. Men syster yster har blivit förkyld och vill vänta med restaurangbesök tills hon mår bättre, och pengarna jag fört över till Visakortet försvann som vanligt innan jag hunnit sansa mig. Fast nya gardiner och blomfrö är inte helt bortkastat.
Hur som helst finns det inte utrymme för krogbesök eller annat i den vägen, och det finns inget vin hemma. Blir jag tillräckligt desperat finns det nog lite gin så jag kan blanda en grogg... men alkohol är nte bästa sättet att fördriva begynnande ångest, inte godis heller. Men jag måste erkänna att bägge alternativet underlättar, i alla fall för en stund.

Klockan är bara lite över tio, men det känns som det är mitt i natten. Jag är så obeskrivligt trött på det där speciella "sjuka" sättet som är så svårt att beskriva för någon som aldrig upplevt det. Så trött att jag inte kan sova och har ryckningar i musklerna och myrkryp i armar och ben. Önskar jag kunde få svar på varför kroppen reagerar så här och vad det är som är fel. Vill veta orsakerna bakom fibromyalgi och föstå VAD som stör signalsubstanserna och varför.
Vi har fixat ordning i gästrummet nu, eller rättare sagt nu är det inget "gästrum" längre, för extrasängen är flyttat till förrådet, och vi själva har flyttat in och kommer säkert att tillbringa mer tid i detta rum. Vi köpte och hämtade två mysiga fåtöljer på Myrorna under eftermiddagen och köpte ett litet klaffbord på loppmarknaden på hörnet, och har nu en mysig liten hörna där jag kan sitta med min bärbara dator. Satt och broderade här också under eftermiddagen, enormt sköna fotöljer och kul med nytt.
Vi ska måla om och köpa nya gardiner och sådant också, men vi får ta en sak i taget, annars sinar hushållskassan helt. Men fåtöljerna var/är verkligen ett fynd, 250 kronor för två stycken!
Kajsa har lagt sig i den andra som jag inte sitter i och tror nog att vi har inhandlat den endast för hennes skull. ;-) Klart vovven ska ha lyxig sovplats.

Mycket tankar har snurrat dom senaste dagarna, har svårt att samla ihop dom och göra något konkret av det. Känns som jag fortfarande bär mycket ilska och vanmakt inom mig, men jag har tröttnat på att ständigt vara arg och ledsen så jag har stängt av och flyter bara på. Det är säkert inte särskilt hälsosamt, men jag kan inte fastna i läget att vara arg hela tiden heller.

Mest irriterad blir jag nog på att jag inte får ihop min vardag på ett sätt jag känner mig nöjd med, skulle vilja träffa mer vänner och vara mer social, det känns som det hänger ett stort svart moln av dåligt samvete över alla vänner som jag försummar och som jag inte har "tid" för. Trots att tid verkligen inte är någon bristvara i mitt liv. Känns som jag alltid är för trött, att bara vardagen, diska, laga mat, gå ut med Kajsa, tar all min energi så att jag inte har något över till att vara social eller åka hem och hälsa på vänner. Tillslut blir det en vana att inte göra något annat än att sitta hemma och titta på tv, brodera och leka med Kajsa och datorn, vanor är som sagt svåra att bryta.
I helgen ska jag hur som helst gå ut på restaurang med min syster, det ser jag fram emot. Vill ha en pigg vecka att åka runt till vänner och vara social på... eller varflr EN vecka, jag vill ha massor av pigga veckor, längtar till sommaren.
Ser fram emot en sommar i Björsund, med sommarstuga, sol och bad. Ska bli så kul att ha ett eget ställe att åka till. Ska försöka sätta potatis och lite grönsaker. H får göra grovjobbet, att gräva osv, och så får jag pyssla med det roliga, sätta frön osv.

Bil och sommarstuga. Pus äkta man och hund, inte att förglömma, känner mig nästan löjligt vuxen... fast det är kanske på tiden.

Ska göra ett nytt försök med sängen... lyssnar på bokband i mp3 spelaren i vanlig ordning, "ett hus i världens ände" om en gaypar i New York. Bra bok.

Vet inte varför just denna dag blev så oerhört tråkig. ;-( Kanske för att jag började dagen med att diska en två dagars dsk som blivit stående och sedan fortsatte med att dammsuga lägenheten innan H och jag bar ner all smutstvätt i tvättstugan för att tvätta.
Borde kännas bra efteråt med renare lägenhet och högar med ren tvätt istället för smutsig, men det rätta känslan vill inte infinna sig. Känns som vi bara städar på ytan och att det fortfarande är lika skitigt. Upptäcker klara brister i den allmänna ordningen när man rotar runt lite. Fullt med pant i alla skåp och högar med tidningar som ska ner till pappersinsamlingen. Fönsterbrädorna är smutsiga och blommorna längtar efter vatten. Smuts i hörnen och damm under mattorna. Fantiserar om städhjälp och kom till och med så långt att jag funderade på vad det skulle kosta att låta någon städfirma storstäda lägenheten från grunden... det vore så underbart att ha det rent och fräsht.
Fantisera hjälper inte så långt och inte pengarna i plånboken heller, så det är bara att stå ut. Kan trösta mig med att jag blir mer och mer "tålig" vad det gäller oreda och smuts. Att diska varje dag var tidigare en regel i sten, när jag bodde ensam (evigheter sedan) diskade jag så fort något var odiskat om det så bara var en temugg, i Saltis blev jag vansinnig om C eller H lämnade disk så att det inte var rent i köket till frukosttidningen, nu orkar jag inte ens bry mig. Det  står alltid smutsig disk i diskhon, och jag försöker filtrera bort det.
Vill bara skrika rakt ut av frustration ibland, vill så mycket, men kroppen samarbetar inte, det gör mig trött och arg och ledsen, får kämpa med det hela tiden. Att längta efter att kunna städa en hel dag...det skulle jag aldrig ha kunnat tro i mitt tidigare liv att just städa skulle vara något att sakna.
Nu vill en kissnödig Kajsa ut på kvällspromenad och jag måste sova.
Lyssnar på Liftarens guide till Galaxen, bra inläsare, bra bok.

Så blev det kväll även denna dag. H och jag bestämde oss för att hyra film, Flightplan och Instängd. Tyckte bäst om den sista som var lite mer renodlar skräckis. Jag tror jag är mer tolerant vad det gäller skräckfilmer, så dom slinker förbi trots att många inte är så särskilt bra.
Tror bästa behållningen var promenaden till videoaffären, jag fixade både fram och tillbaka utan att däcka, och Kajsa tyckte bra om en lite längre promenad, men det är kallt ute. Fasanfullt, känns som ben och leder sakta med säkert fryser till is så fort man sticker ut näsan i vinterkylan. Vart är våren?
Kajsa låg mellan oss i soffan och suktade längtansfullt efter husses pizza och Mattes godis när vi kollade film. Jag har äntligen fått tag på N (bästa vännen) som förvånat noterat att jag glömt hennes födelsedag, själv var hon övertygad om att jag hade skickat ett grattismess. Talar hon sanning eller kommer ihåg rätt så tror jag att jag tvivlar ännu mer på att jag har sans och vett i behåll. Galen värld.

Så var det söndag... helgen försvann i ett nafs, precis som vanligt. Det är konstigt att helgerna känns "helg" trots att jag är hemma hela tiden. Inget jobb som ger mig rutiner. Men helg känns som sagt alltid som helg.
H och jag lagade middag igår och åt klyftpotatis, texmexbiff (märkliga biffar som vi köpte i affären igår, inte alls lika goda som vi troddde att dom skulle vara. Vitlöksmör och broccoli i ugn med fetaost. Mycket smarrigt. Vi delade på en flaska vin och jag blev berusad efter ett enda glas. Fortsatte dock glatt med en whiskykaffe och kom igång riktigt ordentligt och ville festa, ut på krogen, leva livet!
H ville sitta vid datorn och spela World of warcraft, och dricka whisky och njuta av lördagskvällen.
Under middagen kom jag på att jag totalt glömt bort min bästa väns fördelsedag. Inte med EN dag, utan med cirka tre veckor och fick superångest. vart är jag på väg? Så disträ att jag inte kan hålla ordning på någonting. Ringde genast upp henne, ingen hemma, ringde hennes mobil, inget svar. ;-(
Skickade ett förlåtmess, och hoppas att vi ej ska bli ovänner övre detta. Är så irriterad på mig själv, jag brukar inte glömma "viktiga" födelsedagar. Jag satt mig genast och beställde en STOR bukett tulpaner och en chokladask som ska levereras till henne imorgon efter jobbet.

Tillbaka till gårdagen. När H intagit sin plats vid datorn och mörklagd rummet i vanlig spelordning så satt jag mig i fotöljen i vardagsrummet och började brodera. Håller på med en duk "Höstblomster" i korsstygn, och det är enormt givande att brodera, lyssnar på talböcker samtidigt och kan varva ner och njuta av tillvaron. Trots att själva dukarna inte blir så särskilt fina. Jag gillar egentligen inte hembroderade dukar, och det finns nästan ingenting snyggt att välja på. Nästa blir en med solrosor som jag hoppas blir så pass att jag skulle kunna ha den i sommarstugan i sommar. Annars är det bra presenter att ge till föräldrar och svärföräldrar som uppskattar arbetet bakom mycket mer .

Att brodera samtidigt som man är salongsberusad visade sig inte vara en klokt val, var tvungen att repa upp det mesta eftersom jag hela tiden tittade fel på mönstret och räknade fel. Gav upp och bestämde mig för en tidig kväll istället. Riktigt tidig, klockan var bara halv tio. Kröp ner i sängen och fortsatte lyssna bokband, håller på med en Elisabeth George deckare, lika spännande som vanligt. Kajsa (vår hund, softcoated wheaten terrier) tyckte att de var mycket trevligt att få sällskap i sängen och la sig genast uppe på mig och borrade in sina ben mellan mina rvben, alltid lika bekvämt. Tillslut slocknade vi bägge två och sov djupt. Vid ett vaknar jag av att telefonen ringer, eftersom H inte gått och lagt sig ännu så trodde jag att han skulle svara, men efter fjärde signalen rusade jag upp, och missade samtalet. Blev jättenervös, ETT på natten, vem kan ringa oss då? Hade det hänt något? H satt och stirrade in i sin dataskärm med hörlurar och musik som hördes i hela rummet, trots hörlurarna. Inte konstigt att telefonsignalerna inte störde honom det minsta.
Det tog mig cirka 20 sekunder att inse att H var dyngrak. Inte salongsberusad utan aspackad. World och Warcraft i kombination med en stor mängd alkohol är tydligen inte ett dugg hälsosamt.

Som den exemplariska fru jag är så tvingade jag honom i säng, hämtade en hink att ställa i närheten, släckte ner i lägenheten och gick för andra gången själv till sängs, denna gång med Kajsa vid fötterna.

Antar att det är dags för frukost, lunchtimmen är redan kommen. Får bli brunch framför tv:n tror jag.
Oj, nu kom maken uppvinglande till datorn... oj oj oj. Bafylla är syndares straff. ;-) Bra också att lägga sig med kläderna på, det går så himla fort att komma iordning då. LOL

Mitt förra inlägg blev ingenting eftersom någonting strulade, försöker därför igen, skam den som ger sig. ;-)
Sedan förra bloggförsöket har vi varit och handlat. Lika kul som alltid. ;-) Tyvärr var h med, så jag kunde inte drömma mig bort och gå runt och titta som jag brukar. Men H i släptåg blir det snabbt och koncist att pricka av allt som står på listan och ej improvisera och lägga annat i kundvagnen. Sedan snabbt till kassan, och snabbt hem till datorn igen. Bra att ha H som bärhjälp och packare av kassar dock, tungt att storhandla.
Nu har vi äntligen mat i kyl, frys och skafferi igen och jag kanske till och med slår på stort och fixar hemlagad mat ikväll.

Välkommen till min nya blogg!