karlsdotter

Det är grått och blåser ute. Det har varit väldigt kallt några dagar, så där så man fasar för varje gång Kajsa ska börja pipa så man måste bylta på sig dubbla vantar, halsduk, vantar, extra tröja osv. innan vi ska gå ut.
Kajsa och jag har varit ute i Björsund en lite dryg vecka och kom hem i onsdags. Det var så vackert där ute med orörd vit snö och vackert väder var det också, så vi gick många promenader där ute, snön glittrade i solen och kylan bet i kinderna.
Jag har varit duktig och följt viktväktarna och lagat nyttig mat och lyxat med fruktsallad och annat nyttigt gott istället för godis. Känns bra att det fungerar och att jag fortfarande känner mig motiverad.
Det var som vanligt skönt att byta miljö och jag kom snabbt till ro med Björsunds-rutinerna, det är så mycket enklare där ute, trots att jag måste gå ut för att gå på dass och bära ved från vedboden varje dag. Här hemma svämmar liksom vardagsgörmålen hela tiden över, det står smutsig disk i drivor och trots att jag gör mycket mer här hemma så hinner jag aldrig ifatt. Känns som jag plockar och donar för både H och mig här hemma, i Björsund behöver jag bara ta rätt på mitt eget, vilket gör att jag kan sitta och brodera timmar i sträck eller ligga i soffan med en bok. Jag stressar ner där ute och får mer kraft över till att promenera och vara utomhus, vilket gör att jag mår bättre.
Förmodligen åker jag tillbaka ut nu i veckan, funderade på att packa och åka ut redan i dag, men jag måste fylla på med bokband och biblioteket har stängt i dag så det får bli imorgon eller på tisdag.

I torsdags hade jag en filmkväll med systersonen eftersom han har sportlov. Det var trevligt att stänga ute vinters kyla och krypa ner under ett duntäcke och kolla på skräckfilm. Simon smaskade ostbågar och godis medan jag höll mig till apelsiner och lightläsk.

I fredags tog jag stortag med lägenheten och diskade en gigantisk disk och tvättade upp en massa smutstvätt. Dessutom lagade jag kålpudding enligt vv-recept till middag, den blev riktigt god.
H skulle ha jobbar hela helgen men är tyvärr sjuk. Hans vanliga åkomma med feber och halsont, så han har legat i sängen och kollat tv hela helgen, han har inte ens orkat följa med ut med Kajsa.

Vaknade av huvudvärk och ont i halsen. Försökte somna om, men det gick inte. Så nu sitter jag här med datorn i knät och försöker ignorera förkylningen eftersom jag ska ut på restaurang med syrran imorgon och inte tänker ställa in pga. förkylning.
Jag har gått med på mina maillistor igen. Jag var med på några stycken precis när jag fått reda på att jag hade fibromyalgi, det var enormt skönt att lära känna andra med samma problematik och märka att jag inte var ensam med denna knäppa sjukdom. Dessutom var de väldigt skönt att kunna ställa alla frågor som oväntat dök upp, samt få stöd och hjälp när det kändes tungt. Jag hittade väldigt många fina människor därute i cyberspejs, efter ett tag kändes det nästan som mailvännerna fyllde funktionen av jobbarkompisar, vi skvallrade om allt möjligt.
Helt plötsligt tvättröttnade jag dock. Inte på människorna utan på all tid jag satt vid datorn och inte fick något annat gjort och bröt tvärt med allt och alla. Satt mig på no-mail på listorna och bestämde mig för att börja leva mitt liv igen, inte sitta och häcka vid datorn 10 timmar per dag.

Bra beslut just då, men saknade efter alla trevliga människor som jag lärt känna tog tillslut över och nu vill jag kombinera dator + vänner + riktigt liv och få det att fungera. Jag måste ju inte välja endera utan kan se till att få det bästa av det bästa. Efter att ha tillbringat en halvtimme med att läsa mina mail och svara på en del så kan jag konstatera att detta känns rätt... det känns väldigt bra, människorna på min älsklingslista får mig att le stort, det är guld värt.

Annars händer det inte så särskilt mycket just nu. Min kropp är fortfarande inne i vintersegheten och det känns som krämporna avlöser varandra. Å andra sidan trivs jag rätt bra med att ligga i soffan och läsa och ta det lugnt, så det är okej.

I onsdags var jag och hälsade på en kompis som precis har fått sitt andra barn, en liten Elsa. Hon var så bedårande söt. :-) och luktade så där underbart som bara nyfödda gör.

Större delen av veckan gick åt att återhämta mig från en allergichock jag fick när jag ätit kokt fisk med äggsås i måndags. Jag lagade hoki (den där fisken som är lik torsk) och 7 timmar efter intagande så började det klia hysteriskt över hela kroppen så jag gick upp och tog allergimedicin, men det blev bara värre och värre. Övergick till att peta i mig kortison (betapred) när det även började klia och täppa till i halsen.
Jag blev allergisk mot skaldjur för några år sedan, men det har alltid gått problemfritt att äta fisk, det vill säga fiskpinnar, lax, hoki, rödspätta. Men tydligen tänker min kropp förvägra mig det mesta av livets goda. suck. Jag hade just vant mig vid tanken på att inte äta skaldjur, jobbigt eftersom jag älskar kräftor, musslor och krabba.

Bättre sent än aldrig. :-)

Vi hade en sådan otroligt mysig nyårshelg som jag länge har velat skriva ner för att den inte ska förpassas till glömskans mörker. Den var liksom en förlängning av den otroligt mysiga julen med Claes.
Nilla och Daniel kom från Stockholm på lördagen och hade handlat med sig kassar av mat med olika delikatesser. Enligt Nillas förslag skulle vi prova fondue som nyårsmiddag. Nilla hade med sig en potatisgratäng som hon gjort och en egen marinad att ha i fonduegrytan. Massor av tillbehör i form av olika röror, salsa, tsatziki, goucamole.
Fast nu går jag händelserna i förväg eftersom jag är så löjligt matfixerad.

Nilla och Daniel kom alltså dagen innan nyår så att vi hade en extra kväll att umgås på. Underbart. De hade med sig ett spel som Nilla fått i julklapp, Retro, som var jättekul att spela. Det var lite nostalgi eftersom det handlade mycket om 70 och 80-talet och saker som var populära då. Så vi spelade spel och gjorde varma mackor med skinka och champinjonstuvning. Lite vin och öl slank också ner.
Det bästa med Nilla och Daniel är att dom är så lätta och trevliga att umgås med, vi har alltid jättekul ihop utan att vi behöver "anstränga" oss på något sätt. Så vi spelade spel och tittade på Glenn Killing i Manegen, vi köpte Killingboxen till julklapp åt oss själva.

Nilla och Daniel sov i lillstugan eftersom det var så varmt ute att den gick att värma upp den med ett element.
Själva nyårsafton tog vi sovmorgon och tog oss upp utvilade runt 12 på dagen, gick en liten promenad med Kajsa och pratade en massa. Vid tretiden kom Sofia och lilla Tassa. Jag hade oroat mig för att Sofia skulle få problem att hitta till oss, vår vägbeskrivning var inte så enkel, men helt plötsligt var hon framme och vi behövde bara gå ut på vägen och vinka så att hon skulle hitta till rätt hus.
Tassa och Kajsa kom rätt så bra överens, Tassa satt Kajsa på plats ett par gånger, vilket nog var tur eftersom Tassa är så liten att hon kan bli helt nermejad av Kajsa om hon är på det humöret.

Under kvällen fick vi droga Kajsa eftersom hon är så otroligt löjligt rädd för fyrverkerier och smällare. Ju mer drogad Kajsa blev desto jobbigare blev det med samspelet mellan hundarna. Kajsa blev (vilket är väldigt Vi tittade på tolvslaget på tv:n och jag försökte lugna Kajsa för henne) lätt irriterad och "konstig", morrade åt mig när jag skulle klappa henne. :-(
Hon var så drogad att hon måste luta sig mot skafferidörren när hon skulle dricka vatten ur sin skål, stackars liten.

Vi tände maschaller i trädgården (Daniel fixade det med glans) så att hela trädgården var upplyst av små eldar. Väldigt fint!
Vi spelade Retro ännu en gång och det var fortfarande lika roligt. Sedan började vi förbereda maten. Jag började bli trött och fick ingenting gjort, sprang mest runt och var i vägen, Nilla, Daniel och Sofia var i sitt esse. Daniel diskade, Nilla förberedde och skar upp grönsaker och kött till fonduen. Sofia dukade och hade koll på hundarna. H var ungefär lika handfallen som jag och sprang mest i vägen. Vad säger det om värdparet? Sitta och slöa med ett glas vin i handen istället för att fixa det praktiska och serva sina gäster?

Nilla och Daniel bjöd på äkta champagne som vi drack som inledning på kvällen, innan maten. Champagne är liksom bortkastat på tolvslaget då man ändå inte känner hur det smakar. Dessutom har Nilla helt rätt i sin teori om att kvällen blir roligare med lite champagne-brus i knäna. Älskade Nilla. :-)

Sedan åt vi middag i timmar, pratade, åt gott, blandade drinkar, åt ännu mer, pratade. Underbart.
När faten var rensade och magarna stod i åtta hörn så plockade vi undan och tog fram Retro-spelet.  Efter en omgång med det gick vi över till Riketspelet, men eftersom bara H och jag hade spelat det förut och det var rätt mycket regler som är svåra att sätta sig in i snabbt (med alkohol i blodet) så kom vi aldrig riktigt igång. Jag var borta av trötthet som alltid efter en dag med umgänge och skoj, men jag var ju tvungen att vara uppe till tolvslaget!
Vi tittade på tolvslaget på tv:n och jag försökte lugna Kajsa som var helt förstörd av alla smällare och raketer. Hon skakade och darrade av rädsla, helt stirrig trots allt lugnande vi proppat i henne.
Skålade förstås i champagne (oäkta denna gång) och önskade alla ett gott nytt år.
Jag lovade mig själv att börja banta med viktväktarna (vilket jag har hållit, jag bantar fortfarande och ska fortsätta)

Efter tolvslaget fortsatte vi spela spel och umgås, men jag var för trött och humöret rann av mig. Tyvärr fick H en skopa av det när jag tyckte att han slarvat med Kajsas lugnande. Suck. Jag insåg att det var bäst att gå och lägga mig innan jag förstörde ännu mer av de andras feststämning och gjorde tillslut så. Sofia och jag pratade lite när vi borstade tänderna, hon saknade naturligtvis Tyra som var hos sin pappa. Jag är väldigt glad över att hon kom och att vi fick träffas lite, det blir alldeles för sällan.

Jag är fortfarande så väldigt glad över att Nilla, Daniel och Sofia kom till oss i Björsund. Tror det är tre år sedan vi firade nyår alls, mer än att ligga sjuka (jag) och jobba (H). Förra nyår hyrde vi två dåliga skräckfilmer och åt pommes med lövbiff. Måttligt skoj, jag hade dessutom feber och mådde dåligt. Så denna nyårsafton 2006/2007 ska jag spara i mitt minne länge.

Nyårsdagen var seg... jag var så trött att jag nog aldrig riktigt vaknade. Nilla och Daniel packade ihop och åkte hem. Sofia stannade och vi såg en deckare på dvd och åt ost och kex. Det blev en tidig med trevlig kväll trots tröttdimma.

Så har ännu en dag gått. Jag fattar inte vart tiden och dagarna tar vägen. I dag har jag mest sovit bort tiden. Tänkte mig en lugn dag hemma med lite läsning i soffan och tid vid datorn. Efter Kajsas och min morgonpromenad var jag jättetrött och tänkte vila en timme. La mig och lyssnade bokband i sängen och somnade direkt, vaknade först när H kom hem från jobbet klockan fyra. Absurt.
Inget bra på tv i kväll så jag tror att det blir horisontalläge i soffan med boken jag lånade från min syster igår.
Får se hur länge jag kan hålla mig vaken.

Jag lyckades faktiskt ta mig till syrran. Mobiliserade mina krafter och packade in mig själv och Kajsa i bilen för en åktur. Astrid bjöd på fika och vi satt och pratade en stund. Efter det gick vi på en promenad med Kajsa, inte världens längsta, men ändå en liten promenad i andra kvarter mot vad Kajsa är van vid. Skönt att träffa Astrid, det kändes som evigheter sedan.
Väl hemma igen har H och jag lagat mat och ätit lördagsmiddag. H åt pommes med lövbiff och bearneissås och jag åt lövbiff med potatis i micro och ugnsgratinerad broccoli. Väldigt gott. Nu är krafterna slut så jag ska lägga mig tillrätta i soffan med en bok.
Har förresten gått ner 1,5 kilo med viktväktarna. En början i alla fall.

Vissa dagar vaknar jag upp och känner en sådan enorm saknad efter mitt gamla liv, den gamla Jenny, den innan fibro, att jag tror att jag ska bli galen. I dag är en sådan dag.
Solen skiner ute och det är underbart väder, det är lördag och hela dagen ligger framför mig som en öppen bok. Hade jag fortfarande varit normal skulle jag efter en snabb dusch klätt på mig och gått en långpromenad med Kajsa, inte det som räknas som lång numera, två varv runt kvarteret, utan riktigt långt, bort till Djurgården och tillbaka. Väl hemma igen skulle jag ringa syrran och se om hon ville ta en fika nere på stan och så skulle vi gå runt i affärer och umgås och kanske titta in på en krog för att ta en öl. Sedan skulle vi fortsätta hem till henne (eller mig) och handla middagsmat och en flaska vin på vägen. Kvällen skulle gå fort och jag skulle gå hem glad och lycklig över min trevliga syster och över att lördagen blev så där mysig som alltid när vi umgås.
När jag kom hem skulle jag (fortfarande orka) ta en till promenad med Kajsa och sedan vänta på H som slutar jobba klockan tio. Medan jag väntade skulle jag vattna blommor, kasta in en maskin tvätt i tvättmaskinen och plocka undan i lägenheten. Jag skulle naturligtvis cykla eller promenera ner till stan och till Astrid, bilen skulle inte behövas.

Jo visst. Hur ser livet ut nu i verkligheten? Jag vaknar vid tio och har ont överallt och är dödstrött. Stapplar upp och tar värktabletter och går och lägger mig igen. Kvart i elva tvingar jag mig upp och tar mig in i badrummet för att duscha, har problem att hålla duschen över huvudet et eftersom armen och axeln är kraftlös. Kajsa piper ute i hallen för att hon vill ut och kissa, jag säger att hon måste vänta eftersom tvagandet har tagit alla krafter och jag måste vila en stund innan vi kan gå ut. Kajsa, som är van, lägger sig ner igen och blänger lite men tystnar. :-(
Efter att ha vilat en kvart är det dags för påklädning... hälften av alla kläder är förstås smutsiga eftersom tvättkorgen är överfull så det är en utmaning att hitta kläder som är rena. Väl påklädd är jag helt slut och måste sätta mig en stund till för att vila. Denna gång vid datorn. Tja, och här sitter jag nu. Kajsa måste fortfarande ut och kissa och tyvärr blir det ingen långpromenad till Djurgården i dag heller.
Jag vill fortfarande helst hitta på något och träffa någon men jag vet inte om jag orkar, jag går i en tröttdimma. Kanske kan jag efter promenad med Kajsa, frukost och vila ta bilen bort till syster yster och se om dom är hemma, kanske ta en fika hos dom? Eller ta bilen ner till stan och kolla på folk?

Jag vill ha en pigg dag. Eller det där magiska piller som jag tjatar om, det som tog bort tröttheten, värken och segheten. Vill vara social, umgås med vänner, träffa folk, inte tillbringa ännu en dag i soffan med en bok. Jag vill ha tillbaka mitt liv tack!

Äntligen vaknade jag och är pigg! Jag har varit helt under isen hur länge som helst och inte haft ork till någonting. Jag började just misströsta och trodde att jag skulle bli liggande till i vår.  Nu känns det helt underbart att vakna pigg och i alla fall ha dagen på mig att uträtta ärenden och må bra. Ska ner till biblioteket och låna böcker och talböcket och sedan till viktväktarna och se om mina veckor av bantning gett resultat. Det känns inte som jag har gått ner någonting alls, byxorna sitter lika illa som förut. Försöker trösta mig med att jag i alla fall måste få i mig en hel del viktiga mineraler och vitaminer av all frukt och grönt som jag sätter i mig.

Väl nere på stan ska jag leta efter baddräkt eller bikini, inte för att jag direkt längtar efter att se mig själv i en provrumsspegel, huuu, utan för att jag gärna skulle vilja följa med min syster på Aftonsim i badhuset. En kväll i veckan är badhuset stängt för alla utom mortionssimmare, så jag tänkte följa med och simma lite grann och sedan softa i bubbelpool och bastu.

Mamma och pappa har hjälp till rätt mycket med Kajsa, jag har varit så sliten att jag inte ens klarat av att gå runt kvarteret med lilltjejen. Då är det tur att mamma och pappa kommer till undsättning.
H har också varit förkyld och sliten, han jobbar på ett vikariat nu, men har varit sjukskriven i en vecka. Tyvärr inget fast jobb i sikte, orkar inte ens tänka på och bekymra mig över det, då försvinner nattsömnen helt. ;-(

Jag har sysselsatt mig med att ligga i soffan och läsa, att sova cirka 16 timmar per dygn (!!) och titta på EM i konståkning. Har inte varit pigg nog att brodera eller pyssla hemma, utan horisontalläge i soffa eller säng är det enda som varit uthärdligt. Suck. Det säger sig självt att jag är dödligt trött på det nu.

Nu ska äta frukost och sedan ta bilen ner till stan.