fredag 4 maj 2007 - hemmakväll
H och jag har precis kollat på ett par videofilmer, bland annan "Little miss Sunshine" som vi bägge tyckte väldigt mycket om, samt "Hard Candy" som vi inte var lika förtjusta i... den skulle ha fungerat bättre som pjäs, har lite svårt för filmer där det endast är 2 skådespelare. Fast den var absolut inte dålig och de bägge skådespelarna var fantastiska, så jag är lite kluven, måste fundera lite på den.
Jag har haft ett par okej dagar inne i stan trots att jag är väldigt sliten för tillfället, trött, feber och allmänt ur slag. Särskilt mycket bättre blev det inte när jag på väg från parkeringen i går med Kajsa i koppel lyckades kliva ner i något slags hål i gräsmattan och vrickade till foten riktigt ordentligt. Jag slängde till med hela kroppen i ett försök att återfå balansen och stod sedan stilla i vild smärta i några minuter (förmodligen sekunder som kändes extra långa) innan den klingade av. Gick hem utan problem och var förundrad över att jag kunde gå, trodde seriöst att jag brutit fotleden eller något. Tog ut glädjen i förskott skulle det visa sig, för under gårdags kvällen svullnade fotleden upp ordentligt och jag hade och har fortfarande rejält ont. Foten mest, men även i knät och i en ryggmuskel som jag förmodligen sträckte i mitt försök att inte falla omkull. Eftersom jag inte hämtat ut mitt nya recept på tiparol så försöker jag klara mig på alvedon. Jag haltar fram här i lägenheten, men jag kan stödja på foten, så det kan inte vara så illa ändå.
Kändes som rätt dag att ligga i soffan och kolla på film. H har jobbat en hel del, men var ledig i dag, skönt.
Valborg tillbringades ute i stugan med sällskap av Nilla och Daniel, underbara vänner, alltid lika trevliga att umgås med! :-)
Vi försökte sitta ute i trädgården trots att det egentligen var lite för kallt. Drinkarna gjorda på vin och läsk höll sig kalla länge i alla fall. Vi gjorde som säkert större delen av Sverige, grillade... både söndag och måndag. På söndag grillades det hemgjorda hamburgare och på måndag fläskkarré. Mycket gott.
Nilla och jag hann med lite efterlängtat tjejsnack när Daniel körde H till jobbet.
Veckan innan valborg hade jag storstädning i Björsund. Tog lite varje dag och delade upp det, men till slut var lillstugan utröjd och skurad. Hade ut alla sängkläder och madrasser på tomten för att vädra ur vinterfukten och få dem att dofta gott. Jag har tvättat alla fönster och upptäckte att det är dubbelglas, alltså fyra rutor på varje fönster, mycket mer jobb än vad jag hade förväntat mig. Städade förstås ur stora stugan också när jag ändå var igång, den gror igen på nolltid och är redan skitig igen... men det är ändå skönt att gå igenom den ordentligt då och då och skura lister, dörrar och element. När jag inte städade passade jag på att vila upp mig lite, läste tre deckare och broderade ett par kvällar. Samt låg i soffan och kollade på dåliga tv-program.
Det är underbart med staket, kajsa kan vara ute på tomten utan att jag hela tiden måste kolla henne och vara rädd för att hon ska rymma. Kajsa själv verkar mycket nöjd över förändringen.
Tankar om ekonomi har snurrat runt i mitt huvud senaste tiden, så illa att jag har legat vaken ett par nätter och funderat fram och tillbaka. Det är frustrerande att jag inte kan påverka vår ekonomi till det bättre, att allt vilar i H:s händer. Det är så jobbigt att inte ha råd med någonting.... visst unnar vi oss att hyra videofilm någon gång då och så, samt att köpa en vindunk till Valborg, men det är alltid på bekostnad av något annat, och oavsett hur vi gör så VET vi att det inte finns pengar kvar en vecka innan jag får min pension/utbetalning från FK. Vissa månader har vi lite mer (som denna) och andra ingenting efter att räkningarna är betalda, som i april. Jag vill kunna spara undan lite, ha utrymme för nödsituationer, för det har vi inte nu. H fick kvarskatt på 5000 kr som vi måste få ihop till början av sep. varifrån vet jag inte. Bilen måste in på årskontroll i slutet av sommaren. Händer det något mer som kostar något blir det kris. Om det var jag som var arbetslös skulle jag söka vart enda lediga jobb som fanns, oavsett lön, avstånd, osv. Jag skulle skicka ansökningar, fila på mitt personliga brev, ringa arbetsgivare tills jag hade ett jobb. Jag tror inte H har fått iväg en enda ansökning sedan han blev klar uska i oktober. Inte för att han inte vill ha en fast tjänst för det vill han, utan för att han inte vill det tillräckligt mycket för att lägga energi och kraft på det. Eller vad vet jag? Vi kan inte prata om det längre, vi hamnar i dödläge direkt, H hävdar att det inte finns några jobb att söka och blir irriterad över att jag "lägger mig i" och "tjatar". Varför är det inte jag som är arbetslös och han som är sjukpensionär, tänk var mycket bättre vi skulle trivas bägge två om rollerna var ombytta.
Hade inte tänkt skriva det sista... men det var tvunget att komma ut.
Nu ska jag gå och lägga mig.
Jag har haft ett par okej dagar inne i stan trots att jag är väldigt sliten för tillfället, trött, feber och allmänt ur slag. Särskilt mycket bättre blev det inte när jag på väg från parkeringen i går med Kajsa i koppel lyckades kliva ner i något slags hål i gräsmattan och vrickade till foten riktigt ordentligt. Jag slängde till med hela kroppen i ett försök att återfå balansen och stod sedan stilla i vild smärta i några minuter (förmodligen sekunder som kändes extra långa) innan den klingade av. Gick hem utan problem och var förundrad över att jag kunde gå, trodde seriöst att jag brutit fotleden eller något. Tog ut glädjen i förskott skulle det visa sig, för under gårdags kvällen svullnade fotleden upp ordentligt och jag hade och har fortfarande rejält ont. Foten mest, men även i knät och i en ryggmuskel som jag förmodligen sträckte i mitt försök att inte falla omkull. Eftersom jag inte hämtat ut mitt nya recept på tiparol så försöker jag klara mig på alvedon. Jag haltar fram här i lägenheten, men jag kan stödja på foten, så det kan inte vara så illa ändå.
Kändes som rätt dag att ligga i soffan och kolla på film. H har jobbat en hel del, men var ledig i dag, skönt.
Valborg tillbringades ute i stugan med sällskap av Nilla och Daniel, underbara vänner, alltid lika trevliga att umgås med! :-)
Vi försökte sitta ute i trädgården trots att det egentligen var lite för kallt. Drinkarna gjorda på vin och läsk höll sig kalla länge i alla fall. Vi gjorde som säkert större delen av Sverige, grillade... både söndag och måndag. På söndag grillades det hemgjorda hamburgare och på måndag fläskkarré. Mycket gott.
Nilla och jag hann med lite efterlängtat tjejsnack när Daniel körde H till jobbet.
Veckan innan valborg hade jag storstädning i Björsund. Tog lite varje dag och delade upp det, men till slut var lillstugan utröjd och skurad. Hade ut alla sängkläder och madrasser på tomten för att vädra ur vinterfukten och få dem att dofta gott. Jag har tvättat alla fönster och upptäckte att det är dubbelglas, alltså fyra rutor på varje fönster, mycket mer jobb än vad jag hade förväntat mig. Städade förstås ur stora stugan också när jag ändå var igång, den gror igen på nolltid och är redan skitig igen... men det är ändå skönt att gå igenom den ordentligt då och då och skura lister, dörrar och element. När jag inte städade passade jag på att vila upp mig lite, läste tre deckare och broderade ett par kvällar. Samt låg i soffan och kollade på dåliga tv-program.
Det är underbart med staket, kajsa kan vara ute på tomten utan att jag hela tiden måste kolla henne och vara rädd för att hon ska rymma. Kajsa själv verkar mycket nöjd över förändringen.
Tankar om ekonomi har snurrat runt i mitt huvud senaste tiden, så illa att jag har legat vaken ett par nätter och funderat fram och tillbaka. Det är frustrerande att jag inte kan påverka vår ekonomi till det bättre, att allt vilar i H:s händer. Det är så jobbigt att inte ha råd med någonting.... visst unnar vi oss att hyra videofilm någon gång då och så, samt att köpa en vindunk till Valborg, men det är alltid på bekostnad av något annat, och oavsett hur vi gör så VET vi att det inte finns pengar kvar en vecka innan jag får min pension/utbetalning från FK. Vissa månader har vi lite mer (som denna) och andra ingenting efter att räkningarna är betalda, som i april. Jag vill kunna spara undan lite, ha utrymme för nödsituationer, för det har vi inte nu. H fick kvarskatt på 5000 kr som vi måste få ihop till början av sep. varifrån vet jag inte. Bilen måste in på årskontroll i slutet av sommaren. Händer det något mer som kostar något blir det kris. Om det var jag som var arbetslös skulle jag söka vart enda lediga jobb som fanns, oavsett lön, avstånd, osv. Jag skulle skicka ansökningar, fila på mitt personliga brev, ringa arbetsgivare tills jag hade ett jobb. Jag tror inte H har fått iväg en enda ansökning sedan han blev klar uska i oktober. Inte för att han inte vill ha en fast tjänst för det vill han, utan för att han inte vill det tillräckligt mycket för att lägga energi och kraft på det. Eller vad vet jag? Vi kan inte prata om det längre, vi hamnar i dödläge direkt, H hävdar att det inte finns några jobb att söka och blir irriterad över att jag "lägger mig i" och "tjatar". Varför är det inte jag som är arbetslös och han som är sjukpensionär, tänk var mycket bättre vi skulle trivas bägge två om rollerna var ombytta.
Hade inte tänkt skriva det sista... men det var tvunget att komma ut.
Nu ska jag gå och lägga mig.
Kommentarer
Trackback
