karlsdotter

Vi har blivit med hus! Väntetiden blir nog snarare två år än nio månader, men det som väntar på något gott..... Svärföräldrarna presenterade idén att H skulle få förskott på sitt arv så att vi kan börja bygga hus i Björsund. Jag blev så paff, glad och chockad att tårarna började trilla nedför kinderna där vi satt vid middagsbordet, det var en mycket märklig och mäktig känsla. Att äntligen kunna förverkliga en av mina barndomsdrömmar, att bo i hus. Att äntligen kunna gå vidare med H:s och mina planer för Björsund.
Resten av helgen tillbringade vi framför datorn och kollade på olika husleverantörers förslag till boende, planritningar och funderade fram och tillbaka hur vi vill att vårt hus ska se ut. Vilka vädersträck är lämpliga för olika rum osv. Jag har ont i magen av nervositet, samtidigt som det fladdrar glädjefjärilar där...allt på en gång.

Vi har redan nu bokat tid för att träffa två byggföretag...jag har skrivit en lång lista med frågor som jag hoppas kan bli besvarade. Vi måste ha ett samtal med banken om hur vi ska lägga upp ett lån osv.

Det är så mycket känslor. En del av mig vill få upp huset genast, nästan som om någon skulle ta det ifrån oss annars, en annan del av mig vill ta det lugnt, tänker att sommarstugan försvinner....mitt andningshål, kommer ett hus ge mig lika mycket styrka? Jag tror på det sistnämnda, att bo heltid i Björsund kommer kännas underbart. Hit med huset omedelbart, varför bo i tråkig lägenhet när vi kan bo i hus?